Hem > Forum > Ångest > Älskade, förbannade, satans substanser.

Älskade, förbannade, satans substanser.

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3
  • Kära amfetamin.

    Du fick mig att våga när jag själv inte gjorde det, fick mig att må bra när det tordes omöjligt.

    Du socialiserade när avskyn och rädslan för att säga: Hej! och börja ett nytt kapitel var som starkast.

    Du tröstade i ensamhetens tid, fick mig till motivation när tomheten på insidan var lika mörk som dem djupaste haven.

    Men trots allt detta min vapendragare, så fick du mig helt maktlös inför vad ett mänskligt liv bör vara.

    Du isolerade, ljög, skapade total blindhet för det som redan fanns framför mina ögon. Du sårade, förstörde och krossade relationer som var ovärderliga. Jag trodde du var jag och jag var du. Men du lurades bara, spelade ett spel av temporär lycka som aldrig fanns.

    Idag är jag glad att vara helt tom på insidan, glad att bergen som måste bestigas är utan dig. Relationerna du förstörde kommer långsamt tillbaka, människor ler och skrattar runt mig igen, även om jag förblir helt tom på insidan stundtals.

    Jag började använda dig när jag var 25. Som 34åring har du visat mig ditt riktiga ansikte för sista gången, detta vidriga, råa, kalla, elaka, hatiska, skrämmande ansikte.

    Du kommer aldrig mer lura mig, dina lögner har bytts ut emot sanningar. Vreden blivit ömhet, hatet omgjort till kärlek. Självförakt till själslig insikt.

    Du var mitt monster och jag var din slav.

    Snyggt och ärligt! Jag skrev ett liknande avskedsbrev till alkoholen via behandlingshemmet för några år sedan.

    Avskedsbrev till alkoholen.
    Det var kul så länge det varade, eller ja
    det var väl inte speciellt kul de senare åren när jag tänker efter.

    Egentligen så var det inte särskilt roligt överhuvudtaget.
    Kanske fanns det må hända ett par roliga
    stunder framtills allt spårade ut, men de är avlägsna och få.

    Du har varit en märklig medicin mot ångest och ensamhet.
    Ju sämre jag mådde ju mer behövde jag din lömska lösning
    och efter varje gång du botat mig mådde jag endast ännu sämre.

    Ditt sluga sätt att hela tiden försämra och göra mig allt mer
    ensam och allt mer full av ångest var listigt, starkt och falskt.

    Jag är färdig med dig nu och mår mycket bättre utan dig.
    Jag mår kanske äntligen som det var tänkt.

    Det är så skönt att minnas vad som hände igår och lika skönt är det att inte behöva dras med all ångest du åsamkat mig.

    Dessutom sover jag mycket bättre.
    Livet är inte lika rörigt längre.

    Idag är du ingen medicin längre utan endast en orsak till att börja må dåligt igen.

    Du har lockat med lycka och lurats med bedrövliga bekymmer.

    Dra åt helvette / Christian

    Trådstartaren

    Krigare där! @Purple Mypytu (spänner biceps  och får en känsla av välbehag).

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.