Hem > Forum > Ångest > Allt faller samman

Allt faller samman

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Jag har världens finaste pojkvän, världens finaste föräldrar och har aldrig blivit utsatt för något traumatiskt. Jag har alltid varit trygg och älskad. Men… Jag självsabboterar. Överdosen, pappa höll min hand i ambulansen, jag tog medicinerna från mamma. tänk vilken skuld hon fick känna. Försvinnandet, jag tog bilen och körde 2 och en halv timme, till min kille utan att berätta för någon. Jag blev full, gråtandes och vinglade och fick ta en på ett rum ovanför baren. Pappa ringde i panik och hotade med att ringa polisen. Men att bli full någon enstaka gång som vilsen tonåring, att själskada, att ha en svaka i livet. Det händer! Ingen kommer sluta älska dig för det. Men för det jag har gjort… Jag har gjort något hemskt. En lögn som nu hela livet cirkulerar runt. En detaljerad lögn, en sån som får din kille att brista i tårar och ilska, en sån som får dig att räcka näsdukar till dina föräldrars tårar. En sån som knäcker dig. För ont, till och med fysiskt. Men berättar du sanningen är allt förlorat. Varje kväll kommer panikångesten, varje dag kommer rädslan att falla isär. jag gråter inte längre, det kommer floder, och jag skriker inombord med munnen öpen som att jag inte har luft. Jag skär mig, men det hjälper inte. Jag tar teralen men det hjälper inte, jag berättar vad jag känner, jag går upp på mornarna, jag sminkar mig, jag snusar, jag andas i fyrkant DET HJÄLPER INTE! jag trodde jag ljög igår när jag sa till min kille som redan är på brostningsgränsen att jag vill dö. Men det är det första sanna jag sagt på länge. Jag vet att det är själviskt och jag vet att det kan vända. Men hur fan ska jag fixa ett skit när jag är FÖRSTÖRD! Jag har ont, jag har så ont i själen. jag gråter hela jävla tiden. Det känns kört. jag vet inte vad jag ska ta mig till. rädda mig, hjälp mig, jag är rädd, jag är så jävla fylld av ångest.

    Förstår att du har ont och jag förstår att du är rädd.
    Om du inte kan prata med din kille om dina innersta tankar och hemligheter så föreslår jag att du gör det med någon annan. Det finns anonyma chattar med psykologer eller andra medmänniskor på nätet där du kan få stöd.
    Den bästa medicinen mot den här sortens smärta är att prata om det. Bearbeta det om och om igen tills du inte är rädd för det längre. Det kommer göra ont tills det slutar göra ont.. Den bittra sanningen är att det bara är du som kan göra jobbet. Men du kommer också komma ut på andra sidan med erfarenheter som kan göra dig till en person som du vill vara och kan vara stolt över.
    Var inte rädd och skäms inte över misstag. Det är inte meningen att vi ska flyta fram genom livet utan smärta och skavanker. Vi växer inte utan dom!
    Du klarar det här. Men prata med någon. Berätta allt. Riv av plåstret hos någon du känner dig trygg med. Fler misstag kommer ske och då vill du ha den här erfarenheten bakom dig utan en massa frågetecken.
    Jag tror på dig. Lycka till!

    Förstår att du har ont och jag förstår att du är rädd. Om du inte kan prata med din kille om dina innersta tankar och hemligheter så föreslår jag att du gör det med någon annan. Det finns anonyma chattar med psykologer eller andra medmänniskor på nätet där du kan få stöd. Den bästa medicinen mot den här sortens smärta är att prata om det. Bearbeta det om och om igen tills du inte är rädd för det längre. Det kommer göra ont tills det slutar göra ont.. Den bittra sanningen är att det bara är du som kan göra jobbet. Men du kommer också komma ut på andra sidan med erfarenheter som kan göra dig till en person som du vill vara och kan vara stolt över. Var inte rädd och skäms inte över misstag. Det är inte meningen att vi ska flyta fram genom livet utan smärta och skavanker. Vi växer inte utan dom! Du klarar det här. Men prata med någon. Berätta allt. Riv av plåstret hos någon du känner dig trygg med. Fler misstag kommer ske och då vill du ha den här erfarenheten bakom dig utan en massa frågetecken. Jag tror på dig. Lycka till!

    Men grejen är ju den att psykologer och andra har anmälningsskyldighet och tystnadsplikten gäller inte om det handlar om  t ex ett brott som kan ge fängelse, att någon annan eller man själv riskerar att fara illa m.m.! Jag vet inte vad TS har gjort, men med sådan kraftig ångest som hon har så verkar det vara något väldigt allvarligt!

    TS, du är helt anonym här, har du lust att berätta vad det handlar om? Ingen dömer dig här!

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.

Vi har gjort en säkerhetsuppdatering på Mind forum som innebär att logga in-förfarandet har ändrats. Du kommer i samband med att du loggar in få ditt lösenord skickat via e-mail.