Skuldkänslor är något många av oss alltid kommer att få bära.
Först till våra föräldrar, än värre om det handlar som i ditt fall, hjälplöshet inför vad man kan göra.
Sen får vi det mot skolan, arbetet, vännerna och inte minst sina barn.
Men vi får oftast inte skuldkänslor för hur vi behandlar oss själva, trots som du beskriver inte KAN göra mer.
Skuldkänslor är en börda, tomhet som växer till oro och ångest.
Jag får inte uppfattningen som din mamma har gått bort, kanske om det är så att din mamma är sjuk, och i så fall vad. Det jag kan läsa är att du inte har möjlighet att hjälpa henne, att du inte träffar henne.
Ofta får vi ångest inte bara för VAD vi gjort, utan mer för de saker vi inte KUNDE.
Själv brukar jag påminna mig om just det, skillnaden på vad du har möjlighet att förändra och de saker som du inte har makten till.
