Hej. Hoppas att det har blivit lite bättre nu. Tänkte bara säga att det du upplever är tidens symtom. Såna symtom har blivit ganska vanliga och snart normala. Med andra ord du är en av många som har samma eller likadana symtom. När man vet att man är en av många som lider och kämpar så blir det lättare att hantera situationen, åtminstone lite. Detta ger lite tröst och inre vila som kan vara givande och underlättande. Jag tycker at det bästa man kan göra är att koppla av tänkandet och kännandet av det psykiska lidandet genom att engagera sig med nåt hela tiden. Du nämnde Jobb vilket är första sätt att behandla egen psykisk ohälsa men jobbet är inte hela dagen och du säger att du är sjukskriven nu. Om jag var du så skulle jag inte sjukskriva mig och bara fortsätta jobba. Jobbet gör att vi koncentrerar oss på annat än det innersta som är jobbiga men om du måste sjukskriva dig då är det ditt eget ansvar att hitta en jobbersättare. T.ex. att syssla med nåt annat som kräver koncentration för det handlar just om detta: koncentration. Att läsa en spännande bok som du tycker om är koncentration drivande. Att Träna på gymmet eller andra fysiska aktiviteter ute kan bidra till att hålla bort det psykiska jobbiga och hjälpa dig att sova bättre. Nån läkare sa nån gång att människan är skapad för fysiskt arbete. Tyvärr är det så att moderna arbeten inte är muskel ansträngande och det är därför vi kämpar med sömnen. Lyssna på soft musik, titta på nåt favorit tv program, meditera, sjunga (om du tycker om att sjunga), spela nån spel t.ex schack eller liknande spel som kräver mycket mentalt koncentration. Baka bröd/tårta… etc. Be och prata med Gud om du är troende. Allt detta och annat är bra sätt att koppla av hjärnan. In short kill your time by doing anything other than negative thinking. Sist men inte minst öva att stå ut och tolerera för att allt är tillfälligt och övergående. Nothing stays the same. Ta hand om dig för du är värt det.
Så fint, tack snälla för att du tog dig tid att svara! Jag har faktiskt börjat jobba lite igen och även om det känns stressande att jag inte är uppe i full kapacitet ännu så har jag som mål att vara det snart. Som du säger såg får man annat att tänka på än det psykiska måendet. Så lätt att fastna och bara älta, vilket verkligen är det jag gjort sista tiden. Ska ta till mig av dina tips, tack! <3
