Hej!
Jag har läst allt i den här tråden och blev så glad över att inte känna mig ensam och också att se hur fint ni skrev till varandra. Jag befinner mig i samma situation just nu men är fortfarande i relationen med min partner som har adhd. Känner igen mig mycket i det ni skriver om hur ni känner och tänker, särskilt känslan av panik och att vara känslomässigt beroende av personen. Jag och min partner har kämpat i fem år, gjort slut 3 gånger, men hamnar alltid i samma sits som jag nu börjat tröttna på men vill verkligen leva med honom trots allt. Letade nu efter något för att inte känna mig så ensam och hopplös och hamnade här.
Jag vet inte om någon av er kommer att se det här eftersom det har gått några år men om ni gör det är jag väldigt nyfiken på hur det har gått för er och hur nu känner inför dethär nu.
