Svårt och tungt, vilket det har varit i nästan hela mitt liv då jag trott att det ”bara” var depression. Tyvärr fick jag min diagnos väldigt sent, jag är 61 år och fick diagnosen för ett par månader sedan. Håller fortfarande på att vänja mig vid den, samtidigt som jag nog ser det som något bra för att jag äntligen kanske kan få en medicinering som fungerar. Har haft hypomanier, kortare perioder, men för övrigt djupa depressioner. Det har påverkat familjeliv, jobb och vänskap på ett negativt sätt, tyvärr. Jag hade önskat att jag fått hjälpen tidigare. Är fortfarande inte bra, min läkare håller på och ställer in medicinen. Men jag hoppas på bättre tider. Måste tro på det.
Förstår dig, känns som min berättelse du återger. 61 år, fick diagnosen för 2 månader sedan. Haft svårt att acceptera det. Känns som om jag “slösat” bort merparten av mitt liv. Belastar nära och kära. Det är en påfrestning för min omgivning. Har varit sjukskriven i 5 veckor. Skulle börja jobba, testade 2 halvdagar men det gick inte. Medicinen är inställd på det jag ska ha men jag känner mig fortfarande skör, tyvärr. Fått ny sjukskrivning på 2 veckor. Känns ena dagen som att jag kan jobba, andra dagen inte.
