Allt har lugnat sig nu. Ingen aggressivitet alls just nu. Inga droger som tur är. Men han är bra på att dölja sina känslor. Han har alltid haft svårt för att utrycka sig. Både han och hans storebror blev utsatta för sexuellt övergrepp när de var små. De blev lovade att pedofilen skulle få så långt straff (många fler inblandade än våra pågar) så att de skulle vara vuxna innan han blev utsläppt ur fängelset. Och på så sätt kunna bearbeta och få känna trygghet under barndomen från denna pedofilen. Tyvärr svek rättsväsendet ungdomarna och han fick förkortat straff iom han erkände mycket mer än de (polisen) fått reda på så bara 3 år. Resultatet blev att vi höll tyst för barnen intill två veckor innan han skulle släppas ut. Shocken de fick går inte att beskriva. Deras tro på rättsväsendet finns inte. Värst av allt var att han bodde i samma by till dagen han dog. Ja karma finns. Han fick aggressiv cancer. Testikelcancer. Yes . Men iom detta med pedofilen så kämpar polisen hårt med fallet nu. Han har varit med om tillräckligt. Han vägrar fortfarande att slåss. Men han går isönder inom sig. Det är tydligt. Han går hos kurator i skolan men inte ofta iom många går där. Han litar inte på många vuxna. Faktiskt den första vuxna han öppnat sig för. Glad för det.
