Hem > Forum > Hopplöshet > Vad göra? Son på 14 år. Utåtagerande. Mår psykiskt dåligt.

Vad göra? Son på 14 år. Utåtagerande. Mår psykiskt dåligt.

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Har en son på 14 år. Har är utredd och ligger inom Autismspektrat. För 4 månader sen blev han misshandlad och det är nu under utredning. Jag var med när det hände. Innan själva polisutredningen startade var han ”bara” orolig för att de ”letade” efter honom. Han vågade inte sig ut själv. Han har inte lämnat huset själv sedan händelsen. Han var en utekille innan. Innan så var han lite uppkäftig med ”fina” ord som ungdomen använder idag. Som tex F-ck Y-o  och andra vulgära fraser. Växte inte upp med sånt språk själv och han får utskällning varje gång han använder de. Skillnaden nu är att det har eskalerat något så otroligt. Sedan ca 2-3 månader tillbaka så har hans attityd blivit fruktansvärd aggresiv. Både i tal och fysisk. Helt plötsligt skall han slåss med sin pappa (min man) och vi accepterar ingen våld (vi förstår även varför han släpper ut sin ilska på oss men vi måste även visa att det inte är ok) och resultatet blir ibland att de flyger ihop och han måste brotta ner pågen för att det inte ska gå åt pipsvängen. Detta ofta efter triviala småsaker vi pratat om. Han triggas igång på minsta lilla ibland. Och då ska han tjafsa mot oss i allt. ”han hatar oss, han ska döda oss, han använder vilket —– han vill mm” och en massa vulgära fraser på engelska för att trigga oss. Allt som har med att göra att han rent ut sagt skiter att vi föräldrar bestämmer . Nu idag så gick han över gränser ytterligare.  Jag upptäcke att han och hans bästa kompis bråkade verbalt. Det var riktigt illa. Sällan det händer. Jag öppnade framdörren för att se att det var ok så det inte rök ihopa (en tjejkompis var med) (och minuten innan dess hade hans kompis slängt hans mobil på vår gräsmatta så jag ville tjecka läget) och då fick jag höra språkvalet som inte var det grannaste. Men grabben vår gick in med fruktansvärd attityd , jag skulle inte lägga mig i mm. självklart pga det var mellan han och hans kompis. Men sedan kom han in och hans attityd fortsatte. Jag tänkte låta honom lugna sig. Sa flera gånger att ”ja såklart du ska få vara ifred” men jag fick höra hela tiden ”jag ger fuc-ing f-n i era fuc-ing regler, jag har nog av er fu-king alla” jag sa till honom att sluta med ordvalen tack och självklart ska du få vara ifred. Sedan kom han ut och efter en hel del ordfraser mot mig och viftade med en sax och sa att ”du vet inte om vi slagits och jag hade kunnat använda denna mot honom och jag hade gjort det om jag ville” Då backade jag av ren instinkt, vet inte om det var rädsla. Sa till honom, ”nu har du gått över en gräns” sedan gick jag in på sovrummet. MIn man var inte hemma. När jag gick in hörde jag hur han skrek ”om du ringer pappa så är han dödens, jag dödar honom. jag kan ta ner er allihopa.” Jag berättade allt för min man. Jag grät när jag pratade. Det är lugnt nu. Jag vet varför vår son är så lättretlig men det är inte lätt. Vi har tider hos BUP som han ska komma och få prata med någon. Jag bara ber för att han öppnar sig. Vid den aktuella misshandeln så var de två mot honom. Den ena försökte dra ner honom på tågspåret mot ankommande tåg. Sparkade och stampade mot huvudet. Det känslan och synen kommer jag aldrig att få ur mitt huvud. Att dra de dräggen från min son räcker inte. Jag ber för att de hamnar i fängelse länge.

    Vilken tuff tillvaro för er på olika sätt. Är det droger inblandat? Jag hade för säkerhets skull tittat upp det med urinprov. Blodprov visar kortare tid bakåt. För att Du ska orka så kan en präst vara en idé att träffa för själavårdssamtal. Du behöver inte vara troende eller ens medlem i svenska kyrkan. Man blir inte hjärntvättad. I min livskris var det själavårdssamtalen som hjälpte mig mest av allt. En präst har total tystnadsplikt, ingen anmälningsplikt och han/hon för inga anteckningar. Jag berättade väldigt hemska saker men blev inte dömd, jag fick medkänsla och förståelse från första stund. Jag tänker att det inte finns något att förlora på att gå dit på ett samtal iaf🙂 Lycka till❤️

    Trådstartaren

    Allt har lugnat sig nu. Ingen aggressivitet alls just nu. Inga droger som tur är. Men han är bra på att dölja sina känslor.  Han har alltid haft svårt för att utrycka sig.  Både han och hans storebror blev utsatta för sexuellt övergrepp när de var små. De blev lovade att pedofilen skulle få så långt straff (många fler inblandade än våra pågar) så att de skulle vara vuxna innan han blev utsläppt ur fängelset.  Och på så sätt kunna bearbeta och få känna trygghet under barndomen från denna pedofilen. Tyvärr svek rättsväsendet ungdomarna och han fick förkortat straff iom han erkände mycket mer än de (polisen) fått reda på så bara 3 år. Resultatet blev att vi höll tyst för barnen intill två veckor innan han skulle släppas ut. Shocken de fick går inte att beskriva.  Deras tro på rättsväsendet finns inte.  Värst av allt var att han bodde i samma by till dagen han dog. Ja karma finns. Han fick aggressiv cancer.  Testikelcancer. Yes . Men iom detta med pedofilen så kämpar polisen hårt med fallet nu. Han har varit med om tillräckligt.  Han vägrar fortfarande att slåss. Men han går isönder inom sig. Det är tydligt.  Han går hos kurator i skolan men inte ofta iom många går där. Han litar inte på många vuxna.  Faktiskt den första vuxna han öppnat sig för. Glad för det.

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.

Vi har gjort en säkerhetsuppdatering på Mind forum som innebär att logga in-förfarandet har ändrats. Du kommer i samband med att du loggar in få ditt lösenord skickat via e-mail.

Vissa användare kan för närvarande uppleva att inloggningen tar lång tid. Vi jobbar på problemet och hoppas att kunna åtgärda detta inom kort.