Jag tycker att du låter som en stark person!
Det svåraste är att förstå att en person som man litat på och har känslor för sakta men säkert börjar misshandla en. Man söker ständigt svar på frågan Varför? Hjärnan funkar så. Man vill ha en logisk förklaring men det finns inte. Nu står du där du står och det som har hänt har hänt. Det är supersvårt men det har hjälp mig att tänka på nedan.
* Du kommer aldrig få någon förklaring för det finns ingen med logik. (Möjligtvis den enkla att många män är sjuka idioter)
* Det som har varit har varit och du kan inget göra åt det. Det enda du kan påverka är nu och framåt. Varje dag blir som du och ingen annan bestämmer att den ska bli. På dina villkor.
* Kärlek är en känsla. Känslor är bara känslor.
* Du är värd mycket bättre än det du beskriver har hänt dig så framåt ber du de som inte behandlar dig med respekt att fara åt H.
* Ditt liv kan bli i stort sett “lika bra som andras” men andra har det inte så perfekt som du tror.
Jag vet att när man är i en dålig period mest tycker att folk som säger sådant här är dumma. Det är ingen quick-fix. Man kan inte “bara skärpa sig”. Men ingen annan än du kommer att lösa detta. Hör man det ramlar man ihop och tror att man inte kan. Det kommer aldrig att hända mig. Men det hände mig! Efter många år, men det hände. Jag mår bättre än aldrig förr och jag trodde att det var det mest omöjliga i värden.
Nu sitter jag här och till och med är stolt över vad jag åstadkommit. Jag skäms inte för vad jag inte klarat av eller vad jag utsatts för. Inget var mitt fel. Det som tog tid var att det inte går att förstå situationen. Jag hade sedan svårt att förlika mig med att jag skulle bli tvungen att förlora mitt hem, min tillvaro. Man tyckte att det var det enda jag hade kvar men det var inte tryggt. Det var farligt. Mitt liv fungerade inte. Ja mådde så dåligt att jag inte jobbade på många månader och jag var sp borta att jag inte visste vilken dag det var eller hur mycket jag sovit bort av den. Varje dag var jag rädd för att komma hem. HEM!
Det är inget liv. Det är bara du som kan ändra på det.
Hoppas du har möjlighet till stöd från tex terapeut eller vänner.
