Har inte läst igenom hela tråden men tycker alla vi som nått den insikten att våra mödrar eller fäder har denna personlighetsstörning förtjänar en stor kram! Att förstå och inse att det beteendet ligger utanför vår kontroll och att vi på olika sett blivit biroller i någon annans film och slutligen kommit till den punkt där vi genomskådat den utan att helt gå sönder är hur stort som helst! Inget kan ge oss tillbaka vår barndom och det kan vara smärtsamt. Men tänker att en måste ta det för var det är. Narcissisten kommer inte ändra på sig för den förmår inte förstå att den är roten till problemet. Men vi har kunnat definiera problemet och kan således välja att ställa oss utanför den och vara betraktare istället för deltagare.
Skulle vilja rekommendera en svensk podd som heter epilog där olika personer bjudits in att tala om hur de hanterat gaslightning och narcissism.
Kram!
