[Red Kymify]

Anonym skrev:

Hur har det gått för er?

Ett steg framåt och två tillbaka. Jag har sedan augusti när jag blev påkommen berättat *en del* av sanningen för min fru. Sanningen är att jag inte berättade hela sanningen för jag visste att det skulle vara mycket värre att hantera…. vilket det visade sig vara eftersom hon fick reda på det. Min relation började tidigare… Till en början bara “strul” någon gång per år när vi befann oss på samma ställe, men när jag började jobba i samma stad där hon bor började vi träffas mer. Jag befann mig samtidigt i en väldigt jobbig sits hemma med ett flertal stora stressfaktorer i livet… och jag tillät mig att känna mer – bli förälskad – för att få en distraktion.

Min fru fick dra ur mig sanningen till slut, vilket resulterade i att det arbete vi hade gjort, där vi faktiskt närmat oss varandra, raserades totalt. Nu är vi inte på ruta ett utan vi är i ett sämre läge än när jag blev påkommen, erkände och lovade vara ärlig. Så jag har sabbat allt och hon mår fruktansvärt dåligt. Det känns *skit* kan jag säga…

Att jag har fortsatt ljuga har helt raserat hennes förtroende för mig. Vi har tre barn och hus och allt… så vi har inte bestämt någonting ännu – men just nu ser det inte så bra ut.

 

[Red Kymify]

Hur har det gått? Är själv en kille i liknande sits (kommer en tråd snart…). Har varit otrogen mot min fru i fem år med ett ex som jag sprang på. :/ Blev påkommen och fick en rejäl tankeställare – vad vill jag egentligen? Kom fram till att jag vill vara kvar och att jag kan få allt jag behöver hos min fru, om jag bara själv beter mig annorlunda och öppnar mig mer.

Det som känns värst är att jag sårat henne så mycket. Vi har kommit fram till att vi älskar varandra men hennes självförtroende och självkänsla är skadat och hon vet inte om hon kan fortsätta med mig eftersom hon påminns av min otrohet hela tiden.