Hej,
Har läst det du skrivit.
Jag har nog inga ord direkt, men jag känner med dig. Det låter fruktansvärt jobbigt. Det låter som att du har ett tydligt mål du strävar mot, mot en egen familj. Kan relatera till det, och att det känns omöjligt.
På nåt sätt vill jag skriva klyschiga jobbiga positiva peppande ord. Men jag vet också att orden bara blir ord och inte hjälper direkt. Men om dem skulle hjälpa, vill jag skriva att vi människor har en förmåga att vara i framtiden, kanske ibland för mycket, så att livet bara försvinner i grubblerier. Målet mot en familj, kanske kan delas upp i små mål, delmål. Vad behövs för att komma dit? Ett delmål för mig är att ta itu med känslor och tankar kring föräldraskap och framtidsoro. Där är jag nu. Jag kan känna mig stressad över att tiden bara går och jag har en klocka som tickar. Men om jag ska bli förälder vill jag verkligen kunna göra det bra.
Jag vet inte vad ett delmål skulle kunna vara för dig, eller exakt vad du brottas med. Kanske är det just synen på dig själv som är ett första steg? Det är ju otroligt nedbrytande att tänka att man är bottom of The barrel och jag önskar verkligen dig att inte känna så.
Jag förstår din trötthet och att du redan går i terapi, jag har gått hos så många. Det är långt ifrån alla som jag känner pratar så jag förstår och kommer framåt. Om du upplever att det inte hjälper så kanske den typen av terapi inte är rätt för dig.
Vill skicka en varm styrkekram till dig.
