Hej. Jag förstår dig fullständigt. Man vill inte dö, men man vill bara slippa ångesten. Jag känner detsamma. Har också ångest som kommer och går, brukar försöka fly den, men det är inte heller rätt väg att gå. Mest av allt skulle man vilja hamna i någon slags koma, sen vakna upp ett tag senare, då kanske ångesten lagt sig. Men det gör den tyvärr inte. Sökte mig också hit då jag inte vill ringa och har också känt i ungefär en månad nu att jag inte orkar längre. Att det hade varit skönt att slippa. Att berätta för någon är en lättnad, jag berättade för min mamma. Det var skönt, jag kan ringa någon nu när det är som jobbigast. Ibland har vi ingen i vår närhet vi kan tala med. Då vänder vi oss till vården. Mitt tips till dig är att höra av dig till vård i närliggande stad eller annan organisation.
ångesten triggar fight or flight. Vi kan inte slå den, då flyr vi och att inte vilja leva längre är vanligt, man vill fly.
jag hade en väldigt jobbig period ett tag sen. Började med medicin, den hjälpte mig. Jag kände mig lycklig. Sen hamnar man i dippar igen. Jag är oxkså lycklig utåt, man vill inte lägga sin börda på någon annan. Men ibland måste vi det, vi måste sätta oss själva först. Vi måste nå ut och berätta till någon. Du är inte ensam i dina känslor. Absolut inte. En prick är inte lika viktigt som din hälsa, snälla hör av dig till någon.
