[Purple Hobavi]

Hejsan

tack för pepp och för förståelse, för detta var jag glad och trivdes även i ensamhet men man känner sig kymig när ens familj och då främst mamma beter sig på detta viset och har man den här typen av familj behöver man inga fiender.jag åker runt i alla känslor som finns och tänker kommer det någonsin bli bra någongång.
På ett sätt skönt att få ett slags avslut innan min mamma lämnar jordelivet. Men samtidigt känner jag med henne att få sitt liv skakat i grunden, vid hennes ålder. Hade relationerna i familjen varit sunda så hade det skett tidigare. Men jag upplever attt det fanns / Finns ett visst mått av kärlek från mig i detta.

Tack för svar

 

[Purple Hobavi]

Tack för du delar med dig av dina erfarenheter, jag känner mig mindre ensam nu. Jag hoppas du hittar eller fortsätter ha ett gott liv.

Det finns en osäkerhet hos mig som jag ofta misstolkats i. Jag blåser upp mitt ego och människor jag möter tycker jag ser ned på dom, vilket förvirrar mig och det blir en ond spiral, där jag hamnar i utfrysning. Fast jag i själva verket kämpar för att hålla näsan ovanför vattenytan.

Det tog tid för mig att inse det.så ny lämpar jag för att upptäcka och korrigera.