Ja jag har nog snuddat vid tanken och till och med tittat på nya möjligheter till arbete.
När det gäller psykisk ohälsa, är det ett hett ämne i min omgivning.
Psykisk hälsa är såå mycket. Min äldsta dotter ( då 14 år) finns inte längre pga depression och självskada. Tvillingbrodern till henne har Add och dyslexi, men har hittat sina verktyg och får fantastisk stöttning på gymnasiet där han går. Därtill har han en flickvän som lider av anorexi, är hemmasittande och har en högkänslig personlighet.Min dotter(15) kämpar med ortorexi och ångest kring utseende och mat. Nyligen har deras pappa( mitt ex) fått hjälp med sina alkohol problem.
Min syster som bor i ett annat nordiskt land blivit diagnoserad med fibromyalgi. Hennes man är inlagd på psykiatrisk vårdavdelning pga djup depression och suicidrisk. Deras dotter lider av social fobi och rasat i vikt sen pappan insjuknade.
Hälsan är det viktigaste vi har och då inser jag ju att det är mig och de mina jag först bör ta hand Arbetet kommer i andra hand.
Skönt att någon lyssnar här
