[Olive Monube]

Jag är så tacksam för de svar jag fått! Men skammen och skulden överväldigar mig ibland. Som jag förstår har min syster trätt in i mormorsrollen och min mor som gammelmormor. Hela familjekonstellationen är satt ur spel. Jag är kattvakt när mormorsmor besöker baby. Det gör så oändligt ont. Jag har gjort mig marginaliserad, så är det men hur lever jag vidare med att det är så.

[Olive Monube]

Jag kan helt och fullt se min egen roll i det hela och jag har full förståelse för hennes agerande, jag sa säkert väldigt sårande saker. Givetvis sörjer jag. Det som förvånar mig en smula är att hon inte tar hjälp, det är inte enkelt att bli angripen av sin mamma, det är inte enkelt att se sin mamma sjuk. Det jag behöver för egen del är acceptans, att jag sårat någon bortom alla gränser.

[Olive Monube]

Jag var inte alkoholiserad, jag var tyvärr jättesjuk i agiterad depression. Jag sa säkert en massa elaka saker till henne. Min man har försökt förklara min sjukdom men inte lyckats. Att hon tagit avstånd från mig får jag acceptera, men hur handskas jag med det?