[Olive Decire]

Jag har testat detta med att öppna mig för andra, inkl min tjej, alla är förstående men efter ett tag går alla tillbaka till sina liv, inget fel med det, blir rekommenderad att gå till proffs – psykologer, terapeuter, fungerar aldrig, det mörka jag har försvinner inte, blir inte lättare förstt jag delar det, kommer alltid att ha det, skönast för mig vore att avsluta allt o få lugn o ro, men skulle aldrig kunna göra det mot mina barn, kommer ge dom en bra uppväxt, tiden går snabbt, så bara fälla ner kepsen o hänga i ett tag till. Sköt om er om någon läser detta:)

[Olive Decire]

Hej

Tror tyvärr att det inte finns nån mening, i alla fall för mig,vi föds, om vi har tur förökar oss, för att sedan dö. Det ska som ställer till det är , som du är inne på , är vår förmåga att tänka bortom vardagens bekymmer, att försöka hitta en mening där det inte finns någon, inget ger mig mening , inget ger mig tillfredställelse eller känsla av att ha kul, grejerna jag gör ( leker med barnen , tränar, jobbar osv) är för att slippa tänka, att få tiden att gå, det ger säker många andra något, men det ger mig inget , jag väntar bara på att dö, men jag gör saker vidare enbart för att mina barn skall slippa växa upp o undra varför pappa inte finns. Livet är redan över för mig, syns inte på mig o mina relationer, inget vet om detta, bara jag. Jag hoppas ni därute kan finna mening i att hjälpa andra och er själva vill mest skriva av mig o önska er all lycka i framtiden.