[Olive Cepuce]

Yellow Jumyci skrev:

Hej, när jag hamnar i en tvångstanke, blir det jobbigt dels för att tanken finns där hela tiden och man får ångest och det blir jobbigt att fungera vanligt som jag brukar. Känslan blir ofta att något känns fel och att jag måste ha ett svar, men oftast blir det kanske lite lindrigare ett tag och sen kommer något nytt. Det är inget som jag väljer utan det kan bara dyka upp en tvångstanke, men jag har märkt att det handlar ofta om något som har med tid att göra och allt detta gör att jag får svårt att koncentrera mig, blir trött och dämpad. Du kanske inte lider av ångest/tvång? Att du helt enkelt bara gillar detaljer.?

Hej! Starkt av dig att berätta. Tack. Jag lider av mycket ångest, men inte av tvång på samma sätt. Och min ångest handlar oftast om något annat. Sen kan jag tycka det är jobbigt när andra tycker det är oviktigt det jag funderar på. Jag fick nyligen kritik på arbetsplatsen att jag fastnar i detaljer och missar helheten. Och det blev jag ledsen för, för jag fick inget exempel vad som syftades på. Och jag missar helheten för att jag inte ser den, och den kan jag inte hjälpa. Jag inte bara gillar detaljer utan det är det jag ser, och jag försöker pussla omvärlden utifrån det. Vilket gör att jag missar en del. Som andra tycker är uppenbart. Och det kan ibland ge mig en del ångest, för att jag känner mig annorlunda och utanför.

[Olive Cepuce]

Pink Hufehe skrev:

Hmm det låter som lite asperger/ autism aktigt? Har aldrig hört talas om liknande, men min pojkvän har, ej diagnostiserad, men solklar Asperger, och får han ont typ lite i benet så måste han få veta VARFÖR han fick ont. Annars mår han dåligt över det. Jag tyckte i början att skärp dig vad är det som är jobbigt , men man kan ju inte veta hur det känns för en annan person.

För min del känns det rätt oviktigt att ha diagnos på egenskapen att det är detaljerna man ser. Och jag konstaterar på ditt inlägg att vi är olika. Och jag vet inte om jag ens skulle se det som en detalj att veta varför man har ont i benet. I mitt huvud är det självklart att man vill veta det och en ganska central fråga kring smärta. Men det menar jag inte att alla måste tänka som jag.

[Olive Cepuce]

Yellow Jumyci skrev:

Hej! Jag undrar lite hur du tänker kring det här med att se detaljer? Det är såklart det är positivt att se detaljer men som i detta fall när jag ”fastnar” eller rättare sagt får ett tvång kring en sak som i detta fall att klockan på tvn inte visade detsamma som min och logiskt sett vet man att det inte kan vara olika tider samtidigt. Ändå kan jag få en känsla av att inte lita på sina sinnen fast man någonstans vet vad som är rätt och fel. Det är knepigt men absolut inget nytt. Ha det bra.

Hej. Ja jag ska inte glorifiera situationen för dig. Eller säga att det alltid är positivt. Kanske var det nån slags terapi till mig själv? Verkar som det blir jobbigare för dig än vad jag kanske förstod. Ber om ursäkt för det. Men jag vill ändå understryka att det inte är något fel på dig. Och att du kan lita på dina sinnen. Du får gärna berätta mer hur det blir för dig när du får ett ”tvång”. Är det att frågan hindrar dig att kunna fokusera på annat? Eller är det mest socialt jobbigt att ingen annan bryr sig? Svara bara om du vill, och inget av mina förslag kanske stämmer. Men jag vill också säga att du hjälpt mig genom att få mig att känna mig mindre ensam i att det är detaljerna jag ser.

[Olive Cepuce]

Hej

jag har mejlat SVT sport nu. Hoppas de svarar. Eller så får du svar. Jag tycker väldigt mycket om att försöka ta reda på saker. Och jag tycker också det var bra gjort av dig att mejla SVT. Och jag tänker att det här är en av styrkorna med att se detaljer, att man får möjlighet att ta reda på saker. Jag vet att jag missar helheten. Och det kan ge mig ångest när jag inte förstår helheten eller när andra tycker att man inte borde fasta i detaljer. Men man är som man är, och det finns styrkor med det också. Och du får gärna skriva om andra detaljer du funderar på. Eller annat. Ha en bra eftermiddag.

[Olive Cepuce]

Yellow Jumyci skrev:

Hej, skönt att man inte är ensam, ja det måste vara så som du säger. Att de spelar in vissa sporter i förhand och sänder de några minuter senare. Man kan ju aldrig veta precis hur de gör eftersom man aldrig typ får något svar, det skapar en slags orokänsla att man inte har kontroll. Det känns skämmigt för ingen annan bryr sig. Ha det bra.

hej igen! Du behöver inte skämmas. Men jag förstår precis vad du menar. Andra säger ”äh vad spelar det för roll?”  Och för en själv känns det superviktigt. Jag har varit med om det många gånger. Men vi ska inte skämmas. Egenskapen att se detaljer är också värdefull. Känns det ok med det svaret jag gav? Eller vill du att jag mejlar SVT och frågar? Jag kan absolut göra det om du vill!

[Olive Cepuce]

Yellow Jumyci skrev:

Det var länge sedan jag skrev, men nu har jag fastnat igen. Jag tittar på SVT nu och det är direktsändning. Jag kollar på friidrott som sänds från Sollentuna. Eftersom jag är expert på detaljer, så märker jag att klockan som visas i bakgrunden när man tex ser löpare springa 400 m eller mer, så är den klockan ca 3-4 minuter efter och när de visade damer höjdhopp så råkade jag se en röd klocka och då var kl typ 16.04, men på min så visade den 16.14. Blir tokig, är det någon som har ett svar??

Hej! Fint att det finns fler därute som är bra på detaljer. Kändes skönt för mig att läsa det. En gissning jag har är att även om det är direktsändning så visar de vissa saker i efterhand. Eftersom flera tävlingar pågår samtidigt i friidrott. Jag vet inte säkert men jag har märkt det förut just på friidrott. Hoppas du får en fortsatt fin söndag.

[Olive Cepuce]

Hej!

Nej du är inte ensam om att känna så. Vad jag har sett på dina inlägg och svar till andra (även till mig) så verkar du vara en fin person som bryr dig om andra och en person som jag gärna skulle vilja vara vän med.

Jag kan vara så otroligt känslig, om min chef ger mig någon form av kritik. Inga konstigheter typ ”kan du flytta det här så det blir rent på disken”. Så kan jag lätt få tankarna ”hon tycker att jag aldrig plockar undan, jag är nog mest till besvär på jobbet och varför kan jag inte skärpa mig bättre.”

för flera gick jag något kbt program på nätet, där man skulle träna på att ifrågasätta sina tankar. Och fundera på om det finns andra alternativ. Till exempel om en person inte hör av sig, den kanske bara har fullt upp? Men det är inte lätt och jag verkar ha glömt det mesta jag försökte lära mig då.

[Olive Cepuce]

Purple Pyteqi skrev:

Hej Blev intresserad, men märkte att läkemedlet inte finns i fass.

Hej här kommer ett sent svar. Verksam substans är Alprazolam, och finns under namnet Xanor i Sverige.

[Olive Cepuce]

Indigo Tuqube skrev:

Läst i flera trådar om misslyckade självmordsförsök. Vad skulle ni säga är mest effektivt/träffsäkert, men samtidigt inte kräver mycket planering?

framför allt är det ingen fråga som man mår bra av att få svar på. Även om jag förstår att det känns så för dig. Och respekterar det. Men jag hoppas samtidigt att du får/söker hjälp för hur du mår.

[Olive Cepuce]

Olive Pijode skrev:

Och tack igen! Har känt mig så otroligt ensam i det här. Nu har jag lite ny motivation att ta tag i det 🙂

du anar inte vad glad jag blev av det där. Jag skulle ha svarat dig tidigare, men det har varit lite tyngre dagar. Du får gärna fortsätta skriva här om du vill, eller så kanske jag får för mig att skriva något, en lite bättre dag. Ta hand om dig!

[Olive Cepuce]

Hej igen!

Får jag fråga dig en sak olive pijode? Du svarar bara om du vill. Hur känner du att du började igen, när du trodde att du slutat för gott. Jag har känt mig oerhört besviken på mig själv den här våren. Och frustrerad på mig själv, jag vet ju av erfarenhet att självskadebeteendet aldrig löst några problem, att det gör att jag mår sämre på sikt. Men jag vet inte jag kanske är för hård mot mig själv?

[Olive Cepuce]

Hej! Tack för att att du svarade. Det var nästan som att läsa om sig själv i ditt svar. Även om jag inte började lika tidigt. Som barn skadade jag mig iallafall inte regelbundet eller ”systematiskt” men jag har tänkt på det nu, att jag kan ha slagit mig som barn också, jag vet inte.

Men jag var helt säker att jag slutat helt för ca 2,5 år sedan. Och sen blev precis som du skrev, livet för mycket. Och jag började i februari i år igen. Just nu försöker jag höra av mig till chatten i mind när jag har de starkaste impulserna. Men det är som du skriver väldigt svårt. Det var lätt att börja igen, men så fruktansvärt svårt att sluta. Skulle det inte hjälpa mot ångesten vore det kanske lättare att sluta. Jag är jätteglad att du svarade på min tråd. Det är skönt att känna att man inte är ensam. Även om det så klart är tråkigt att du också får kämpa med det här.