Hej,
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva här men jag kände att jag ville verkligen skriva något. Jag känner nästan likadant som dig, allt har runnit ur mig. Och de där jävla promenaderna gjorde ingen nytta. Du är hörd, jag hör dig. Det här fick mig att känna mig lite mindre ensam i rädslan faktiskt. Om du vill skriva mer skulle jag vara mer än villig att läsa, det tar tid att sätta ord på vad man känner. Tack
