Hej!
Inget är ditt fel! Jag känner så igen mig.. blir så ledsen av att bli missförstod, ha en liten för stark ton mot någon.. känna frustration och inte lyckas uttrycka den i ord. Du är 12 år, du är ett barn! Jag är 35 år och känner mig fortfarande ibland som 12 år.. Sårad, ledsen, trött och missförstådd.
Fundera istället över “vilka” känslor känner du egentligen? Känner du dig mer ledsen än arg? Försök hitta rätt… sen varför? Var det något som hände, liknande situationer.. Sa eller reagerade någon du känner på ett sätt som gjorde känslan värre?
Du har så mycket att leva för, det är så lätt att bli självhatisk och vilja “straffa” sig själv för att andra runt omkring inte fattar! Snälla försök se på det tvärtom! Du känner frustration över att din kommunikation inte nås fram… att andra inte förstår.. så börja försök berätta det, berätta att du känner ångest, berätta att du tänker på att skada dig själv, var öppen om det så andra nära kan komma in och bryta ditt hårda beteende. Var öppet ledsen hellre än att vara aggressiv, som egentligen är en mix av ledsen och arg.
Det är okej att vara frustrerad, ledsen och arg men försök vara öppen om hur du känner när du känner det för att slå hål på känslan. Du är viktig, du är så viktig snälla ta hjälp av någon du känner dig trygg med om inte ring bris, bryt tystnaden, gör något annorlunda! Jag tror på dig! Det behöver inte vara mer komplicerat.. Känslor tenderar att kännas värre än vad situationen egentligen är!
TA HAND OM DIG! Hjärta!
