Jobbig situation. Jag tänkte på att något som har med hunden att göra kan vara en nyckel. Kanske har grannens häst blivit skrämd av hunden någon gång . Jag skulle ha hållit stenkoll på hunden , hålla avstånd till grannarnas tomt och hästar etc. Gå tydligt åt sidan om du möter en häst. Rider man kan det vara obehagligt att möta hundar i långt koppel till exempel. Hästen kan sparka till den eller vad som helst, och skador kan bli på hästägarens ansvar. När lite tid gått kan grannen lugna sig då du kan fråga om det hänt något, om de fortfarande verkar sura. Så tror jag jag hade gjort. När det gäller husdjur kan folk verkligen gå i taket och bete helt galet ibland. Lycka till och försök att inte ta det personligt.Det låter som att det kan vara något problem med en lite hispig häst i bakgrunden
Ursäkta jag skriver långt. Det bubblar i mig. Du har rätt i mycket. Mina dvärg hundar retar vissa bara de får syn på dem. Hos andra är de mycket populära då de är keliga och lekfulla. Varför är det alltid de griniga man måste visa överdriven respekt mot? Är det de som det är synd om eftersom de är så konflikträdda att de inte vågar ta upp problemet. Jag ska förändra mig genom att gissa varför de är otrevliga mot mig.
Jag var en hästtjej. Ridit och skött hästar på olika ridskolor. Haft egen häst för 25 år sedan. Sett stallhierarkier och mobbning. Alltid klarat mig undan trots min funktionsvariation. Fick vara ifred och hittade alltid någon kompis. Jag vet hur irriterande lösa hundar kan vara. Du har rätt i mycket. Har redan börjat skärpa mig. Kommer det hjälpa?
Det är först nu, på ålderns höst (60+) som jag råkar ut för människor som aktivt i olika sammanhang tydligt visar att jag inte är önskvärd, blivit nedvärderad, ansedd som konstig. Visst jag har specialintressen, haltar pga en gammal skada och är inte perfektionist, vinner ingen skönhetstävling.
