[Green Ligefi]

Jag får inga ångestanfall (fick det förr) utan jag har lite ångest i kroppen hela tiden. Tycker det blir bättre om jag vilar varje dag, dålig sömn triggar igång ångesten. Sen tvingar jag mig att göra sånt som skapar ångest, typ resa bort. Tänker att jag måste göra det, annars kommer jag tillslut inte våga lämna huset. Får ångest över att va ensam hemma också med barnen (3 barn) på kvällstid och nattetid.

[Green Ligefi]

Va skönt att du skriver att du slutat med medicin, jag har fått för mig att det är jättedåligt av mig att inte medicinera. Min sambo tycker jag ska prova men kommer nog inte göra det, så rädd för biverkningar i början eller att jag ska få en annan personlighet. Är rutiner viktiga för dig? För mig är det allt och jag blir helt knäpp när något förändras.

[Green Ligefi]

Hej.

Jag hamnade här av en slump då jag googlade på Att leva med gad. Ville försöka hitta bra sidor som min sambo kan läsa om gad.

Jag fick relativt nyligen diagnosen men antagligen haft gad ganska länge. Eller diagnos och diagnos, läkaren jag sist träffade skrev “Generaliserad ångest” i min journal och undrade om jag ville ha medicin/och eller KBT. Har själv förstått att jag haft gad i ett par år tillbaka.

Jag funkar ganska bra i vardagen men det går upp och ner. Min oro byter fokus. Från nåt så banalt att oroa sig över att mina barn skulle bli sjuka (kunde inte sova pga det), till oro över corona, oro över krig, oro över att inte få sova när jag fick barn igen, oro över ekonomin nu när allt i pengaväg rusar.. oro över event jag/vi blivit inbjudna till. Ja listan fortsätter. Har som sagt blivit erbjuden medicinering men vågar inte prova. Har även en stor oro över att bli sjuk. Det jag tycker nästan är jobbigast är att min sambo har svårt att förstå mig. “Försök tänk positivt!” säger han..Ja det är ju inte så enkelt liksom….