Jag fick panik under den överdosen och fastnade i mitt eget huvud. Jag fick för mig att jag låg i koma och att världen Jag levde i just då bara existerade i min eget huvud. Jag kunde se glimtar i taket av en sjukhussal och jag försökte i panik att “väcka” mig själv. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Hallucinationerna var extrema och högst verkliga för mig. Jag försökte ta telefonen men telefonen åkte rätt igenom handen. Jag försökte hoppa på sängen för att få min sovande kropp att vakna. Jag kunde känna hur någon skakade I mig Och såg taket på sjukhussalen men vad jag än gjorde så kunde jag inte få mig själv att “vakna”
Då insåg jag hur rädd jag var för att faktiskt dö.
Jag åkte ambulans och de gav mig 4 påsar med dropp för att motverka den muskelsönderfallande effekten som medicinen hade haft runt mina njurar.
Jag har gått igenom mycket, jag blev våldtagen på min oskuld, jag har blivit ilurad en stor mängd hasch som slog ut hela systemet och jag kunde inte behålla någon mat eller dryck på nästan 2 år. Jag firade min 20årsdag på hjärtintensiven pga det med dubbla dropp och en vikt på 33kg.
Det tog 3 år av kämpande för att bli gravid, och när jag väl blev det så tänkte jag att allt skulle bli bra nu. Men ett år efter jag fött min dotter fick jag ett missfall och hela världen raderades för mig igen. Depressionerna blev värre och min dåvarande make varken, såg, hjälpte eller hörde mig när jag var på mina bara knän och gråtande sa att jag behövde honom, att känna att han fortfarande älskade mig och att jag fortfarande var värd någonting. Men han pekade bara på datorskärmen och fortsatte spela sitt dataspel.
Att jag valde att denna gången ta en större överdos var för att jag enbart kan träffa min efterlängtade dotter som nu är 6 år, mindre än 6 dagar i månaden.
Ironiskt nog överlevde jag och får nu enbart träffa min dotter under min mammas övervakning under mindre än 5 dagar i månaden för att alla inbillar sig att jag ska försöka igen när jag har henne hos mig!
Så jävla sjukt, det är jävligt stor skillnad på att jag tog överdos när jag var själv och att jag skulle göra det när jag har henne hos mig. Hela anledningen till försöket var ju för att jag knappt känner mig som hennes mamma längre, att jag träffar henne så sällan.
Nu är det utredning på socialen för alltihop och ingen finns där för att hjälpa mig. Eftersom exmaken hotar min familj att om de låter mig vara ensam med henne eller ens sover i samma hus som henne så får inte de heller träffa henne.
