Läst alla era inlägg i denna tråden och känner så igen mig.
Jag 40+ insåg inte fören förra året hur allt eg. låg till. Utåt sätt hade jag en idyllisk barndom, men inombords var ngt fel. Jag var länge en skugga utan någon personlighet eller egna åsikter. Mamma dödade alla mina drömmar och alla mina val har jag gjort för att pleasa henne. Jag trodde det var så en dotter-mamma-relation skulle vara. Hon fick mig att känna skuld om jag någongång satte mig själv först eller om jag gjorde ngt roligt. Jag fick ofta höra att jag var elak och oomtänksam. Ännu är jag osäker i sociala sammanhang o gör allt för att komma bort från elak-stämpeln. Mamma gjorde allt för att splittra oss syskon men la det samtidigt på oss – att vi var avundsjuka på varandra o att det därför vi inte kunde umgås. I själva verket var/är det hon som planerar frön/pratar skit/lyfter upp för att frysa ut och för att man själv ska känna sig dålig.
Jag har läst boken – vilken aha-upplevelse! Jag har även börjat med övningarna i slutet. Än så länge bara i 2d, men jag hoppas de kan hjälpa mig att slippa skammen och skuldkänslorna.
