Hej.
Precis det samma här hos mig.
Jag förnekar inte att jag varit dum och onykter förr, men det är nu 11 år sedan jag blev nykter. ( en bra början). Och saker har verkligen förbättrats.
Nu har hon ringt polisen mot mig som har gjort anmälan till socialen. För att jag riktigt skällde ut tonåriga tjejen för en sak. Visst, det var väl dumt och onödigt. Men inte värre att det kunde lösas.
Nu har hon flyttat ut till kompisar och tagit alla barnen med sig.
Hon äter anti depressiv medicin, det gör också dottern 18 år.
Men jag blir knäckt av detta skuggspel och anklagelser..
Hon vill inte sova i samma rum på ett år nu, och går jag in i finrummet går hon ut och tvärtom också. Allt för att vara emot mig o.s.v.
Hjälper det med ‘lyckopiller’ för mig för att klara detta?
Eller parterapi?
Psykolog?
Eller vart ta jag mig vägen!!?
Jag orkar inte mycket mer snart. Om jag får en dödlig sjukdom eller annan olycka så tänker jag inte ta medicin för att leva längre.
Vad tar ni er till?
Jag älskar alla våra 4 barn och min fru!
Men jag tror inte de förstår det.
// A.
