Hej igen snart 4 år senare; jag vet inte om folk brukar skriva updateringar till sina egna trådar men jag kände att det var viktigt för mig att göra det nu. När jag skrev denna tråden kunde jag inte föreställa mig att någonsin kunna vara riktigt lycklig igen. Mitt liv kändes som en enda mörk tunnel. Jag kände mig väldigt ensam och oförstådd.
Jag kan inte pricka in exakt vad som förändrades – men genom mycket hårt arbete (som möttes av både upp- och motgångar) blev mitt liv sakta lite ljusare. Det var inte något som jag märkte över natten, men tyngden från mina axlar lyftes lite varje dag.
Idag har jag förverkligat en dröm jag haft sedan jag var liten, jag har flyttat hemifrån och pluggar nu utomlands. Jag är väldigt nära och öppen med min familj och mina vänner. Jag älskar att läsa, skriva och att spela fotboll. Det finns saker jag brinner för och personer som jag älskar så mycket så att mitt hjärta gör ont. Trots att jag fortfarande tvivlar på mig själv och upplever ångest är jag lycklig.
Det finns ingen riktig poäng med denna texten förutom att konstatera att det blev bättre för mig, trots att det i stunden kändes omöjligt. Och jag är så glad att jag är här idag för att uppleva det.
(Sorry om detta lät som en jätte-cliché ad för mental health men detta är hur jag verkligen känner och jag är verkligen stolt över mig själv, puss och kram till er alla här på Mind. Hejdå!)
