Jag har samma ändock inte fullt lika starkt som er. Jag blir väldigt väldigt påverkad om någon jag bryr mig om blir arg på mig. Att någon blir arg på mig tolkar jag till att jag som människa är misslyckad och att de nu hatar mig för annars skulle jag aldrig ha råkat göra dem arga. Det blir liksom en del i mitt egenvärde som människa huruvida någon är arg på mig eller inte. Så hela mitt liv går ut på att vara andra till lags och konstant försöka vara till nytta så att jag som människa därför kan få känna att jag har något sorts värde typ. Om jag lyckats bygga upp något så raseras allt direkt jag tror någon arg på mig för då är jag återigen övertygad om att jag som människa är misslyckad och inte längre förtjänar attleva eller förtjänar deras närhet typ. Men inte alls brydd om ngn jag ej bryr mig om blir lite arg på mig (beroende på om rättfärdigat eller ej)
