Ja herregud, första dagarna var jag totalt slut.
Jag var så otroligt trött av att bara gå runt en kortare stund när hjärnan måste tänka på precis allt.
Allt man ser,läser,hör och att man måste tänka varje steg man tar,vart bor jag nu igen, vad heter gatan, vart är jag.
Allt sån här sög all energi jag hade otroligt mycket.
Den delen har iallafall börjat känna sig bättre, jag känner mig lite mer hemma utomhus men det är ändå otroligt mycket intryck.
Jag ska försöka ta mig ut lite mer, det är nog det som behövs.
Finns en svensk kyrka här jag tänkte gå till också, nu är jag inte religiös men det är mycket svenskt folk där.
Måste börja bygga upp något nätverk, kan inte vara helt utsatt så fort jag inte kan vara med min flickvän.
Känns bra att du har haft samma situation bakom dig, så vi båda förstår paniken i allt mer.
Jag kommer att klara det, men jag var inte beredd på att allt skulle ta sån tid.
Tror verkligen att landa i ett helt nytt land,15 timmar ifrån familjen och allt tar tid.
Det är en enorm påfrestning inte bara för kroppen,även för psyket.
Innan kändes allt så “lugnt” i mig, sen bröt stormen ut på ett annat sätt.
Kändes innan som “det här kommer jag klara utan problem” för jag var så lugn, men verkligheten hade inte hunnit ikapp riktigt.
Jag hade fullt upp perioden innan jag flyttade, målade om hela min dåvarande lägenhet osv.
Hade knappt tid att tänka på allt, sen en dag vaknade jag upp och var på väg hit.
Tack för du tar din tid och skriver, känns bra!
