Hem > Forum > Livet > Flyttat utomlands, nu ett helvete.

Flyttat utomlands, nu ett helvete.

Visar 8 inlägg - 1 till 8 (av 8 totalt)
7
  • Jag har sedan en längre tid alltid haft någon ångest problematik i mitt liv.
    Det började på allvar när jag totalt crashade in i väggen på jobbet för kanske 6-7 år sen nu.
    Aldrig riktigt varit mig själv sen dess, men klarar livet såpass att jag inte sökt någon hjälp.

    Nu sen en månad tillbaka kände jag mig otroligt mycket bättre mentalt, pga att jag planerade en flytt utomlands.
    Nu har jag bott i nya landet i kanske 10 dagar men nu kryper sig en annan ångest på.
    Jag känner en sån tung rädsla och ensamhet.

    Jag har hittat en flickvän här och när vi träffas mår jag mycket bättre, när hon går hem mentalt dör jag.
    Jag gråter i timmar efter,får panik,mår helt katastrof och får starka vibbar att jag vill hem till mamma och pappa igen.
    Jag är 25+.

    Nu undrar jag hur jag ska gå tillväga med min rädsla,panik och ångest här.
    Jag vill ha min framtid i detta land med min nya flickvän och jag vill iallafall kunna leva här ett tag, sen om vi flyttar tillbaka är en annan sak.

    Men att gå dagligen ifrån att ”det här är skoj,häftigt” och allt vad det innebär att vara i ett nytt land till att få panik och titta biljetter hem till föräldrarna varje kväll funkar inte.
    Ibland är den här känslan av ”jag kan inte vara själv” så stark att jag inte vet vad jag ska göra.

    Jag vill spendera min tid med min flickvän, men vi kan inte direkt bara hux flux flytta ihop.
    Utan henne, en säkerhet dör jag här typ, mentalt nu alltså.
    Även hon får panik när hon ser hur djupt ledsen jag blir när hon ska gå hem igen.
    Det är typ som att jag ibland nästan tänker att jag inte borde träffa henne för när hon väl går hem triggar det alla dessa ”ensamhet” känslor så hårt så jag vetinte vad jag ska ta vägen.

    SÅ VAD GÖR JAG?
    Jag vill inte en dag fly hem till föräldrarna i ren panik och lämna mitt livs kärlek här själv.
    Jag flyttade hit endast för hennes skull, men är jag mentalt inte redo eller är det bara att jag måste landa mer i ett nytt land?

    Det här är ett helvete rent ut sagt, det började så bra, kändes så mycket bättre innan jag flyttade men nu kryper mycket tankar på när jag väl är här.

    TIPS MOTTAGES med öppna armar.

    <3 Uh, så plågsamt det låter. Undrar litegrann vad det är du gör om dagarna – är du på en arbetsplats? När jag haft så där extremt dåligt mående för att jag precis flyttat utomlands vill jag minnas att det var mest en tidsfråga innan den absolut värsta känslan lade sig. Det berodde framförallt på att man ofta behöver förankras i lokalbefolkningen, lära känna massor av nya människor, komma ut på äventyr? Skapa sig ett liv helt enkelt. Absolut inte isolera sig eller vara beroende av en enda människa. Så mitt tips till dig är att exempelvis gå till en yogastudio (vad som helst som är lättillgängligt), i första hand om du inte har ett arbete eller andra människor. Du behöver nog komma ut lite tror jag och möta mänsklig närvaro.

    Stor kram

    Trådstartaren

    Nej just nu söker jag arbete, jag lever på sparade pengar och min ”fritid” är mest framför datorn och söka jobb,kolla boenden osv. Landet jag bor i har enormt klurigt system med kreditvärdighet och allt så för en ”utomstående” att komma in så blir man typ automatiskt att man måste bo korttid och flytta runt en hel del i början innan man blir ett med landet liksom. Ja i början, månaden innan var jag helt lyrisk över allt. Kändes bara så rätt allting, min generella ångest var som borta helt. Men nu typ 2 veckor efter kommer den och den slår hårt ibland, för hårt för mig att hantera. Nej jag vet, men den här personen nu är liksom mitt allt här. Jag har ingen annan så när hon går hem dör jag liksom i psyket. För helt plötsligt är jag helt ensammen. Ja jag måste försöka ta mig ut men det blir också en tidsfråga när jag måste lösa allt annat. Jag hoppas jag får ordning på allt för jag klarar inte av att sitta och vara jätte peppad på allt till att vilja bryta ihop,gråta och köpa en biljett hem bara för att få någon säkerhet igen typ. Även om jag vill bo här och inte åka hem så skulle liksom den resan ge mig närhet typ, men jag vill få en lugn känsla här. Jag vill satsa på min flickvän här så jag kan inte åka hem till föräldrarna som ett litet barn så fort något känns läskigt. Jag måste kunna stå på mina egna ben. Hon jag träffat är verkligen det bästa jag haft,aldrig varit med om en så perfekt person och då känns det ännu hårdare när jag själv också. Vi får se hur allt går, men det bara måste bli ordning på psyket. Såhär kan det inte vara, då kommer jag gå under.

    Såna här resor kan man också växa mycket av som person. Jag var bara 19 år när jag åkte helt ensam och vara borta i fem månader. Ångrar inte det i efterhand men början av den resan var brutal. Sträckläste böcker för att leva mig in i andra världar. Kände mig nog ungefär som du beskriver att jag hade fysiskt ont av längtan efter närhet. Aldrig varit med om något liknande tidigare. Som om man var väldigt utelämnad och övergiven (även fast man ju helhetsmässigt ju inte är det). Nya relationer som sagt, var lösningen för mig. Hittade ju värme, gemenskap och glädje med människor man träffade på. Det gamla livet i Sverige blev mindre betydelsefullt. Det var en häftig upplevelse. Hoppas du också vågar utmana dig själv.

    Trådstartaren

    Ja även den mest psykiskt starkaste person skulle må dåligt av total ensamhet.
    Hur länge tog det för dig innan du kände att du hade landat lite mer?
    Om du kan tänka tillbaka lite, byggde du fort upp ett socialt nätverk?
    Ja jag tror också som person att man utvecklas och växer enormt, det är en stor utmaning i livet.
    Och man kommer se tillbaka på perioden och vara stolt över vad man faktiskt gjort med livet.

    Åh, verkligen, ensamhet kan vara så otroligt nedbrytande för vem som helst i den situationen.

    Ja, första tiden var ju en ren skär mardröm. Hade precis som du trott på något helt annat. Var som om tiden hade stannat, allt kändes öde.

    Under den andra veckan startade det jag var där för att göra, gå i skolan, och det innebar direkta möten med andra (framförallt många svenskar faktiskt). Redan till den helgen var jag inbjuden på en stor hemmafest och plötsligt hade jag ett nytt sammanhang att förhålla mig till.

    Du vet nyfikenheten man kan känna också när man träffar folk från världens alla hörn? Det är stimulerande och öppnar upp för bekantskaper som innebär att man kan bli medbjuden till alla möjliga exotiska platser i framtiden. Det var coolt. Då började det direkt kännas mycket, mycket bättre. Här fanns nya upplevelser ”trots allt”.

    Uppskattningsvis var två, tre första veckorna det värsta. Minns att även andra som jag träffade på där, inklusive jag själv, var väldigt trötta i början. Det var så mycket intryck, så mycket att smälta, landa i.

    Kanske är det så du också känner? Det tar på krafterna att försöka förhålla sig till ett nytt land, navigera i det, förstå koder, system, språket, kanske.

    Trådstartaren

    Ja herregud, första dagarna var jag totalt slut.
    Jag var så otroligt trött av att bara gå runt en kortare stund när hjärnan måste tänka på precis allt.
    Allt man ser,läser,hör och att man måste tänka varje steg man tar,vart bor jag nu igen, vad heter gatan, vart är jag.
    Allt sån här sög all energi jag hade otroligt mycket.
    Den delen har iallafall börjat känna sig bättre, jag känner mig lite mer hemma utomhus men det är ändå otroligt mycket intryck.

    Jag ska försöka ta mig ut lite mer, det är nog det som behövs.
    Finns en svensk kyrka här jag tänkte gå till också, nu är jag inte religiös men det är mycket svenskt folk där.
    Måste börja bygga upp något nätverk, kan inte vara helt utsatt så fort jag inte kan vara med min flickvän.
    Känns bra att du har haft samma situation bakom dig, så vi båda förstår paniken i allt mer.

    Jag kommer att klara det, men jag var inte beredd på att allt skulle ta sån tid.
    Tror verkligen att landa i ett helt nytt land,15 timmar ifrån familjen och allt tar tid.
    Det är en enorm påfrestning inte bara för kroppen,även för psyket.
    Innan kändes allt så ”lugnt” i mig, sen bröt stormen ut på ett annat sätt.
    Kändes innan som ”det här kommer jag klara utan problem” för jag var så lugn, men verkligheten hade inte hunnit ikapp riktigt.
    Jag hade fullt upp perioden innan jag flyttade, målade om hela min dåvarande lägenhet osv.
    Hade knappt tid att tänka på allt, sen en dag vaknade jag upp och var på väg hit.

    Tack för du tar din tid och skriver, känns bra!

    Jag tror att det är fullt normalt att känna hemlängtan när man flyttar, även när det nya är spännande och intressant och så.

    Kommer ihåg första gången jag flyttade till eget boende så flyttade jag till en annan stad.

    När mina föräldrar, som skjutsat mig till staden med mina saker, åkt hem grät jag själv på mitt studentrum. Jag hade sådan ångest. Rummet jag bodde i kändes inte som ”mitt”.

    Den där hemkänslan man får av ett hus, ett rum, eller en stad man känner sig hemma i är viktig för att känna trygghet. (Även om det inte är det ENDA som kan göra att en person känner sig trygg.)

    Stora förändringar kan vara ångestfyllda, men jag tror också att det kan få en att växa enormt som person när man väl låtit en tid passera.

    Du kan lära dig uppskatta den nya staden, det nya landet och få nya perspektiv på livet!

    Just det, du skriver att du vill ”bryta ihop” och gråta.

    Gör det! Det är så förlösande att tillåta sig själv att känna sina känslor fullt ut! Det har jag gjort ibland i livet när ångesten blir för stark. Jag kan liksom gå och lägga mig i sängen, eller gå in på en toalett och gråta ut.

    Det är inget fel att känna som du gör.

    Hemlängtan kan gå över en del med tiden, och gör den inte det så kan du ju flytta till Sverige igen!

     

Visar 8 inlägg - 1 till 8 (av 8 totalt)
7

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.

Vi har gjort en säkerhetsuppdatering på Mind forum som innebär att logga in-förfarandet har ändrats. Du kommer i samband med att du loggar in få ditt lösenord skickat via e-mail.