Jamen precis… jag saknar en kvinna i mitt liv (jag kan väl omöjligen se mig som kille längre, när jag är 50+…), att göra just det, umgås, vakna med, ta promenader med.
Det skulle nog vara mysigt ha hund, men jag har aldrig kommit mig för det. Tänker att det kanske är bättre känna ensamheten … ?? än att ha umgänge med hund. nåväl. skulle älska det också.
Jag har syskon här, bröder, och umgås med en av dem, det är det enda regelbundna umgänge jag vid det här laget har. Är sedan en tid aktiv i kyrkan också, men det har ju nästan stannat av nu under coronan, så det bidrar helt säkert till min ensamhet, hann inte riktigt med att lära känna några ordentligt som jag umgås med privat, innan viruset tog död på allt :-*(
Inte misslyckad att jag inte träffat någon, och inte för att jag inte fått barn. Men jo, rädd bli mer ensam ju mer tiden gått. Och att de relationer som borde fungera inte gör det – mot föräldrar, och bara mot ena syskonet. Jag är på väg till en helare tillvaro, är inte helt på botten. även om som nu när jag började skriva här så kändes det rejält skit…
> Jag dricker också mest hemma i min ensamhet, och det är pga tristess och tomhet och sysslolöshet mestadels.
Jag drack av liknande skäl – för att döva ensamheten, tristess, tomhet, inget göra. lika bra ha lite kul… Men… insåg , faktiskt tack vare Corona-isoleringen att jag behövde bryta den vanan annars kunde det ju gå helt åt skogen.
Jag har ett bra jobb, men glädjen och orken där finns inte som förr.
> nu när jag är deprimerad och inget är roligt…
Ja just det är märkbart ibland. Jag njuter ibland när jag är i naturen, och ibland när jag är bland folk, men många gånger är allt bara grått. Jag kan ofta inte få stimulans av att läsa någon bra bok.
Tror ärligt jag mått betydligt sämre. EGENTLIGEN, men att det nu, utan lite “droger” är så mycket tydligare vad jag låtit åren gå, och sorgen över allt som inte blev… och den underliggande depressionen / ångesten / sociala fobin / mindervärdeskomplex osv osv. som bolmar upp.
Men jag är kluven i det jag skriver, för samtidigt, jag har ju flera som stöttar mig, men… inte hela vägen än.
I morse var det ju illa. jag hade faktiskt bestämt mig att … nä det är dags låta allt ta slut. Planerade lite som jag gjort flera gånger förr genom åren, men hamnade här istället :-). Känns ju bättre. Jag har aldrig verkställt några ta-livet-av-mig-tankar, på någon nivå, utan de är varningssirener i att det är något galet.. frustration över att det aldrig tar slut.
Och jag hade en bra middag hos min bror. Förutom att hans son hade laddat in på tok för mycket vitlök i såsen…. 😉
Nåväl, kul stöta o blöta lite erfarenheter. Olika men ändå lika.
Jag förstår ❣️ Jag har en hund, så jag bor inte helt ensam, men längtan efter en kärlekspartner kan ibland bli intensiv! Någon att titta på TV med, någon att krama och krypa ner bredvid..
Saknar även jämnåriga tjejkompisar som bor nära! Jag är 41, och ser mig fortfarande som en ”tjej” 😉 Det att du är över 50 och bor själv, är det att det känns tungt för att du är rädd för att bli gammal ensam, eller känner du dig misslyckad för att du inte lyckas träffa någon? Saknar du barn, eller har du vuxna barn som flyttat hemifrån och det blivit ensamt då? Jag dricker också mest hemma i min ensamhet, och det är pga tristess och tomhet och sysslolöshet mestadels. Vet inte hur jag ska fördriva tiden annars och vad jag ska göra hela dagarna, nu när jag är deprimerad och inget är roligt…
