Hem > Forum > Hopplöshet > Less på ensamhet och allt

Less på ensamhet och allt

Visar 9 inlägg - 1 till 9 (av 9 totalt)
8
  • Det finns så många saker jag kämpat med i ensamhet i många år. Sedan ett år tillbaka har jag slutat med alkohol för att kunna ta tag i saker. Det gjorde jag kunde börja ta tag i saker. Men det gör så ont nu. Så *fruktansvärt ont* Så många år jag slösat bort. i ensamhet, smitit undan relationer, rädd vad folk ska tänka om jag säger jag mår dåligt. rädd för att söka hjälp. rädd för att ingen bryr sig. inte passa in. osv osv.

    Tidigare i år blev jag sjukskriven en period pga stress, och jag har folk jag kan få prata med.

    Men min största ledsamhet är att jag är över 50 nu, och är fortfarande själv, har inga vänner alls jag umgås med, har ett syskon som jag träffar ibland.

    Men ingen känner mig, ingen når in. Jag avskärmar mig.

    Gråter på kvällarna, men hittar ingen väg ut.

    Och jag funderar ofta på göra slut på allt för det tar ändå aldrig slut. Eländet.

    Skitless.

    Det finns så många saker jag kämpat med i ensamhet i många år. Sedan ett år tillbaka har jag slutat med alkohol för att kunna ta tag i saker. Det gjorde jag kunde börja ta tag i saker. Men det gör så ont nu. Så *fruktansvärt ont* Så många år jag slösat bort. i ensamhet, smitit undan relationer, rädd vad folk ska tänka om jag säger jag mår dåligt. rädd för att söka hjälp. rädd för att ingen bryr sig. inte passa in. osv osv. Tidigare i år blev jag sjukskriven en period pga stress, och jag har folk jag kan få prata med. Men min största ledsamhet är att jag är över 50 nu, och är fortfarande själv, har inga vänner alls jag umgås med, har ett syskon som jag träffar ibland. Men ingen känner mig, ingen når in. Jag avskärmar mig. Gråter på kvällarna, men hittar ingen väg ut. Och jag funderar ofta på göra slut på allt för det tar ändå aldrig slut. Eländet. Skitless.

    Jag har dessvärre inte något råd att ge, jag tycker det är starkt att du slutat med alkohol! Blir inte tillvaron, typ, ännu jobbigare och tråkigare utan, iallafall den första tiden?Jag vill också sluta, men vågar inte pga att jag är så rädd för att må 100 gånger sämre och att mitt liv ska bli ÄNNU tråkigare och ensammare! Jag småpratar med dem på krogen där jag brukar sitta ibland, småpratar med dem på Systemet osv.. skulle jag sluta dricka skulle jag inte ens ha någon att småprata med! Detta småprat betyder väldigt mycket för mig just nu! Och jag har social fobi, så jag klarar inte riktigt av att gå på AA-möten och sånt! 😓

    Nu blev detta ingen direkt hjälp för dig, men du får gärna svara mig och skriva mer!

    Trådstartaren

    Hej,

    Kanske lite tröst 🙂

    Jag drack bara hemma själv, så tappade inget av det sociala 🙂 Jag sökte lite hjälp på nätet för det, hade nog inte heller vågat gå på AA. eller säga till någon irl att jag hade problem. tror jag.

    Men första tiden då det inte går fylla kvällarna med alkoholen längre, klart det blev långa dagar i början, men man ställer om ganska snabbt.

    Lider också av social fobi, men den är inte enormt problematisk. Är ju dock superrädd (typ) att bli föraktad eller ratad.

    Jag inser ju att bara att jag skriver här lite så blir det mindre hemskt alltsammans. Jag ska faktiskt över till min bror på middag ikväll 🙂 Så kanske överlever jag denna dag känslomässigt…..

    Men HATAR verkligen depp-perioderna…. då allt är svart o hopplöst. blä…

    det finns ju skäl till att jag hamnar där, nu är inte alkoholen ett skäl längre. men andra saker, som jag ibland får hjälp nysta med lite granna. men sorgen över att jag är över 50 och bor själv, osv osv… är brutal. riktigt brutal.

     

    Hej, Kanske lite tröst 🙂 Jag drack bara hemma själv, så tappade inget av det sociala 🙂 Jag sökte lite hjälp på nätet för det, hade nog inte heller vågat gå på AA. eller säga till någon irl att jag hade problem. tror jag. Men första tiden då det inte går fylla kvällarna med alkoholen längre, klart det blev långa dagar i början, men man ställer om ganska snabbt. Lider också av social fobi, men den är inte enormt problematisk. Är ju dock superrädd (typ) att bli föraktad eller ratad. Jag inser ju att bara att jag skriver här lite så blir det mindre hemskt alltsammans. Jag ska faktiskt över till min bror på middag ikväll 🙂 Så kanske överlever jag denna dag känslomässigt….. Men HATAR verkligen depp-perioderna…. då allt är svart o hopplöst. blä… det finns ju skäl till att jag hamnar där, nu är inte alkoholen ett skäl längre. men andra saker, som jag ibland får hjälp nysta med lite granna. men sorgen över att jag är över 50 och bor själv, osv osv… är brutal. riktigt brutal.

    Jag förstår ❣️ Jag har en hund, så jag bor inte helt ensam, men längtan efter en kärlekspartner kan ibland bli intensiv! Någon att titta på TV med, någon att krama och krypa ner bredvid.. Saknar även jämnåriga tjejkompisar som bor nära! Jag är 41, och ser mig fortfarande som en ”tjej” 😉

    Det att du är över 50 och bor själv, är det att det känns tungt för att du är rädd för att bli gammal ensam, eller känner du dig misslyckad för att du inte lyckas träffa någon? Saknar du barn, eller har du vuxna barn som flyttat hemifrån och det blivit ensamt då?

    Jag dricker också mest hemma i min ensamhet, och det är pga tristess och tomhet och sysslolöshet mestadels. Vet inte hur jag ska fördriva tiden annars och vad jag ska göra hela dagarna, nu när jag är deprimerad och inget är roligt…

    Trådstartaren

    Jamen precis… jag saknar en kvinna i mitt liv (jag kan väl omöjligen se mig som kille längre, när jag är 50+…), att göra just det, umgås, vakna med, ta promenader med.

    Det skulle nog vara mysigt ha hund, men jag har aldrig kommit mig för det. Tänker att det kanske är bättre känna ensamheten … ?? än att ha umgänge med hund. nåväl. skulle älska det också.

    Jag har syskon här, bröder, och umgås med en av dem, det är det enda regelbundna umgänge jag vid det här laget har. Är sedan en tid aktiv i kyrkan också, men det har ju nästan stannat av nu under coronan, så det bidrar helt säkert till min ensamhet, hann inte riktigt med att lära känna några ordentligt som jag umgås med privat, innan viruset tog död på allt :-*(

    Inte misslyckad att jag inte träffat någon, och inte för att jag inte fått barn. Men jo, rädd bli mer ensam ju mer tiden gått. Och att de relationer som borde fungera inte gör det – mot föräldrar, och bara mot ena syskonet. Jag är på väg till en helare tillvaro, är inte helt på botten. även om som nu när jag började skriva här så kändes det rejält skit…

    > Jag dricker också mest hemma i min ensamhet, och det är pga tristess och tomhet och sysslolöshet mestadels.

    Jag drack av liknande skäl – för att döva ensamheten, tristess, tomhet, inget göra. lika bra ha lite kul… Men… insåg , faktiskt tack vare Corona-isoleringen att jag behövde bryta den vanan annars kunde det ju gå helt åt skogen.

    Jag har ett bra jobb, men glädjen och orken där finns inte som förr.

    > nu när jag är deprimerad och inget är roligt…

    Ja just det är märkbart ibland. Jag njuter ibland när jag är i naturen, och ibland när jag är bland folk, men många gånger är allt bara grått. Jag kan ofta inte få stimulans av att läsa någon bra bok.

    Tror ärligt jag mått betydligt sämre. EGENTLIGEN, men att det nu, utan lite ”droger” är så mycket tydligare vad jag låtit åren gå, och sorgen över allt som inte blev… och den underliggande depressionen / ångesten / sociala fobin / mindervärdeskomplex osv osv. som bolmar upp.

    Men jag är kluven i det jag skriver, för samtidigt, jag har ju flera som stöttar mig, men… inte hela vägen än.

    I morse var det ju illa. jag hade faktiskt bestämt mig att … nä det är dags låta allt ta slut. Planerade lite som jag gjort flera gånger förr genom åren, men hamnade här istället :-). Känns ju bättre. Jag har aldrig verkställt några ta-livet-av-mig-tankar, på någon nivå, utan de är varningssirener i att det är något galet.. frustration över att det aldrig tar slut.

    Och jag hade en bra middag hos min bror. Förutom att hans son hade laddat in på tok för mycket vitlök i såsen…. 😉

    Nåväl, kul stöta o blöta lite erfarenheter. Olika men ändå lika.

     

    Jag förstår ❣️ Jag har en hund, så jag bor inte helt ensam, men längtan efter en kärlekspartner kan ibland bli intensiv! Någon att titta på TV med, någon att krama och krypa ner bredvid..

    Saknar även jämnåriga tjejkompisar som bor nära! Jag är 41, och ser mig fortfarande som en ”tjej” 😉 Det att du är över 50 och bor själv, är det att det känns tungt för att du är rädd för att bli gammal ensam, eller känner du dig misslyckad för att du inte lyckas träffa någon? Saknar du barn, eller har du vuxna barn som flyttat hemifrån och det blivit ensamt då? Jag dricker också mest hemma i min ensamhet, och det är pga tristess och tomhet och sysslolöshet mestadels. Vet inte hur jag ska fördriva tiden annars och vad jag ska göra hela dagarna, nu när jag är deprimerad och inget är roligt…

    Du och jag kanske ska bli ihop? Förlåt, kunde inte låta bli! 🤭😁

    Jag svarar på ditt långa inlägg imorgon! Kram

    Att vara 50+ är INTE gammalt!!

    Trådstartaren

    Du och jag kanske ska bli ihop? Förlåt, kunde inte låta bli! 🤭😁 Jag svarar på ditt långa inlägg imorgon! Kram

    You made my night anyway….

    Tar det som ett skämt med glimten i ögat

     

    Det finns så många saker jag kämpat med i ensamhet i många år. Sedan ett år tillbaka har jag slutat med alkohol för att kunna ta tag i saker. Det gjorde jag kunde börja ta tag i saker. Men det gör så ont nu. Så *fruktansvärt ont* Så många år jag slösat bort. i ensamhet, smitit undan relationer, rädd vad folk ska tänka om jag säger jag mår dåligt. rädd för att söka hjälp. rädd för att ingen bryr sig. inte passa in. osv osv. Tidigare i år blev jag sjukskriven en period pga stress, och jag har folk jag kan få prata med. Men min största ledsamhet är att jag är över 50 nu, och är fortfarande själv, har inga vänner alls jag umgås med, har ett syskon som jag träffar ibland. Men ingen känner mig, ingen når in. Jag avskärmar mig. Gråter på kvällarna, men hittar ingen väg ut. Och jag funderar ofta på göra slut på allt för det tar ändå aldrig slut. Eländet. Skitless.

    Jag kände jag måste svara dig speciellt det du skrev i slutet. Jag vet inte relationen du har till ditt syskon. Skulle ex. En temakväll med ditt syskon där ni pratar generellt om ensamheten i Sverige hur skrämande många som känner sig ensamma vara en inkörsport eller ett försök och se hur det jänns och prata djupare samtal med ditt syskon och se om det går att vidareutveckla i din Takt med hur du själv känner det. För det ör smärsamt och gå omkring med sådana Tankar själv utan att dela med sig av det känslorna till bågon annan eftersom syskonet ör den du verkar ha mest kontakt med och som jag uppfattar det en bra början. Jag hoppas verkligen detta har hjälpt dig på något sätt talar bara ur egen erfarenhet helt enkelt och det hjälper när man kan dela med sig av sina känslor att lätta på det som gör ont och hoppas du kan börja må bättre efter det och Stora Lyckoönskningar

     

Visar 9 inlägg - 1 till 9 (av 9 totalt)
8

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.