[Azure Fakuta]

Jag kan berätta lite om situationen så kanske det blir lättare att förstå. Så här: jag började plugga i januari och älskar verkligen min utbildning. Till en början umgicks jag med två tjejer och tyckte att de båda var snälla även om den ena av dem till och från kunde vara rätt aggressiv och uttrycka sig lite konstigt om olika saker. Hon hade en tendens att ryta ifrån när någon sa emot henne, vilket hon fortfarande har och jag skulle säga att det har blivit värre. Någon gång i mitten av terminen kom en annan tjej in i gruppen och efter det blev hela dynamiken off. De försöker maskera det de säger som skämt men i grund och botten så är det egentligen mobbing. Jag har bland annat blivit hånad för hur min kropp ser ut för en av tjejerna tyckte att det var en bra “roast”. De har även skämtat om min klädstil. Man kan inte få något sagt utan att det ska kritiseras och jag vet att de gör som de gör till följd av en djup osäkerhet. Jag är övertygad om att de bara är osäkra i sig själva men tycker inte att det ger dem rätt att bete sig så.

Sedan igår har jag gjort försök att distansera mig men det är svårt eftersom vi är den enda egentliga kompisgruppen i klassen och det är liksom antaget att vi kommer sitta tillsammans, spendera pauser tillsammans och åka buss hem tillsammans. Jag var hur som helst mer “låg” bland dem igår och sa att jag ville sitta själv i klassrummet. Det kändes otroligt skönt att slippa dem för en gång skull och prata med andra i klassen. Det var liksom en “weight off my shoulders”. De frågade mig hur jag mådde och jag svarade att det var bra men uppenbarligen förstod de att det var något som inte stämde med mig. Vi åkte hem vid olika tidpunkter för vi hade olika föreläsare och det var det. Idag satte jag mig med några andra i klassen igen och frågade gruppen om det var ok. De blev jätteförvånade och jag märkte att de inte riktigt hängde med i svängarna. Efter lektionen gick jag ut från klassrummet med några andra men bestämde mig för att försöka hålla god ton och gick in igen för att säga hejdå. Redan då förstod jag att bron var bränd och att det inte gick att hoppa fram och tillbaka som jag hade önskat. De tittade snett på mig och verkade förbannade.

Jag förstår att det absolut är möjligt att göra försök att säga ifrån men med den dynamik och jargong vi har i gruppen funkar det inte i praktiken. Jag vill inte heller spendera X antal år till med människor som behandlar mig så och konstant behöva vara beredd på att försvara mig själv. Det vill jag inte utsätta mig för. Det är inte värt det. Nu känns det mest bara som att jag har gjort på fel sätt och att jag hade kunnat hantera det hela bättre men det är omöjligt att veta hur man ska börja när det finns så mycket detaljer som spelar in. Hade det varit så att jag enbart brukade snacka med dem när vi stötte på varandra och att vi ibland pratade privat hade det antagligen inte varit ett problem. Nu är det dock tyvärr så att vi har blivit ganska nära under årets gång och har spenderat tid tillsammans utanför skolan.

Jag antar att jag med det här inlägget försöker rättfärdiga hur jag har gått till väga med allt. Jag orkar bara inte spela glad hela tiden när det på riktigt gör ont i mig när jag befinner mig i deras närhet. Jag är bara rädd för hur det kommer bli i framtiden. Vi ska liksom gå i samma lilla klass ett bra tag till och tanken på att eventuellt hamna i grupparbeten (som vi har många av) skrämmer mig. Jag har dock ett jävligt bra game face och kan spela unbothered lätt men det kommer fortfarande finnas den där undertonen av fientlighet, både från mitt håll men framför allt från dem, tänker jag. Mina närstående som jag har pratat med tror inte att de är arga på mig utan snarare bara undrar vad som hände och till och med kanske är lite rädda för att de inte riktigt vet var de har mig och det finns nog något sanning där.

Hur som helst, hoppas att detta bidrog med något och ursäkta det långa inlägget.