Hej TS! Jag har själv gått med så gott som dagliga tankar på självmord de senaste två åren. Återkommande, men inte dagliga, tankar de senaste 20-något åren. Min ena förälder tog sitt liv strax efter min 11-årsdag. Varit ett helvete att försöka förstå varför och vad jag gjorde för fel. Och det är en av anledningarna till att jag inte gör något åt mina egna tankar, mina barn, de bästa barnen i världen som bara förtjänar det bästa, ska aldrig aldrig aldrig behöva undra vad DE gjort för fel eller varför jag inte älskade dem tillräckligt. En annan anledning är att någon stackare måste hitta min döda kropp. Jag kan inte riskera att det är min familj som hittar mig och ska behöva leva med den synen. Vill inte utsätta någon utomstående för det heller. Jag fattar att du vill ifrån smärtan. Men jag tror inte att du vill överföra den smärtan till dina barn.
