Hem > Forum > Relationer > Tomheten ekar

Tomheten ekar

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5
  • Ännu en kväll har passerat sen hon lämnade mig, allt som finns kvar är tystnaden och lukten av hennes parfym. Hon va här innan för att kolla till mig…hon tittade på mig och sa förlåt och försökte förklara att hon inte menade att gå men att hon inte mår bra och att hon vill va själv. Försöker va stark försöker förstå vad som egentligen hände den där kvällen, allt hade vart så bra och vi satt tillsammans och planerade vårt bröllop. Men alla dom tankarna och planerna vi hade är nu borta och alllt som finns kvar är jag med sorgen och tankarna om vad som hände. Kan inte sova eller äta, har så ont i kroppen att jag bara vill skrika. Hur länge ska man orka?

    Känner så med dig. Ja hur länge ska man orka. Det finns liksom inget alternativ till det.

    Hade ni varit tillsammans länge?

    Trådstartaren

    Vi var tillsammans i 5 år hade precis skrivit på papperna för hindersprövning då vi skulle gifta oss i aug, har haft helt underbara 5 år tillsammans inga direkta bråk mest små grejer som i alla förhållanden. Hon berättade för ca 2 år sen att hon va deprimerad och asexuell och sa att hon förstod om jag inte ville va med henne mer, förklara för henne att jag inte kommer gå pga det och att jag alltid kommer finnas där för henne. Men nu sitter jag här själv och försöker klara av dagarna

    Hårt besked att få när man planerar en framtid tillsammans. Dock kanske bättre än när man levt tillsammans ett halvt liv? Jag vet inte. Om det är så att hon inte mår bra just nu, kanske hon vill ha dej som vän eller stötta? Orkar du då hålla ut tills hon mår bättre igen? Det låter så hårt att säga att det går fler tåg, när det man just tänkt inleda en lång resa med kör över en på stationen. Men om du inte orkar vänta, eller hon gör/gjort ett annat val är det enda du kan göra att sörja tills du är mogen för ett nytt alternativ i livet, singel eller i par.

    Jag känner med dig och önskar dig allt gott!

    Trådstartaren

    Jag sa till henne att jag kommer finnas där och att hon alltid är välkommen hem, har själv levt med depression och vet hur det drar ner en, är inte arg på henne eller besviken. Känner mig nog bara maktlös och förvirrad

    Jag förstår. Att du erbjuder dig att finnas där när hon behöver och vill är det finaste du kan göra. Det visar att din kärlek är äkta. Jag hoppas att din kärlek får belöningen att hon vänder sig till dig igen på ett eller annat sätt. Villkorslös kärlek är det värdefullaste som finns!

    Allt gott till er båda!

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.