Skam var den känslan som stoppade mig från att söka hjälp när jag behövde den som mest. Har troligtvis lidit av social ångest i flera år men hade väldigt svårt att söka hjälp. Skämdes över symtomen, magproblemen, svettningarna… Tyckte att jag var ful, dålig och även om jag satte på mig rena kläder var de dränkta i svett efter första lektionen i skolan.
Tillslut drabbades jag av en depression och fruktansvärd ångest i allmänhet. Hade självmordsplaner och lever fortfarande med vetskapen om att det kan gå så långt att jag hellre skadar mig själv än fortsätter leva. Om något gör en otrygg så är det den vetskapen.
Vill mest säga att om du känner skam över något att det är okej. De flesta människor tror att de är ensamma när de egentligen finns många i liknande situationer. Kom ihåg att du inte är ensam. Och kom ihåg att det finns många bra människor i världen som skulle lyssna på dig och förstå vad du går igenom. Det finns hjälp att få och människor som är villiga att göra allt de kan för dig.