Vet inte ens var jag ska börja nysta i det här virrvarr av tankar.
Ska försöka börja från början… När jag var 15 år separerade mina föräldrar, jag kan inte minnas att jag någonsin haft någon supernära relation med min pappa och den blev inte bättre efter separationen. Det första året efter separationen hade vi någon form av sporadisk kontakt som mest levde för att jag tog kontakt.
Tillslut dog kontakten ut, min far slutade hälsa när han såg mig och så vidare…
Samma sak för min bror som är två år äldre än mig.
Jag har även en 12 år äldre halvbror (vi har samma pappa) Han hade råkat ut för samma sak men när hans föräldrar separerade var han bara några få år.
Hur som helst så har åren rullat på och jag har inte haft någon kontakt med min pappa alls. Idag fick jag ett samtal från polisen som sökte honom då han inte gått att få tag på under några dagar. Det var nån bilverkstad som ville ha tag på honom då han inte hämtat bilen som han tydligen haft inlämnad. Jag berättade läget för polisen och inget mer med det. 1.5 timme senare upptäcker jag ett missat samtal från vårdcentralen. Jag väljer då att skriva ett Facebook meddelande till min halvbror för att berätta att något är skumt…
Då ringer han upp mig och berättar att han pratat med vårdcentralen som meddelat att vår far är död…
Jag vet inte riktigt hur jag ska reagera eller känna. Möjligheten att fråga varför han övergivit oss barn har helt försvunnit, en tanke jag haft många år…
Vet inte varför jag skriver här heller. Allt är bara så konstigt
