Ensam på julen, självmordstankar..
-
Hej, har ingen att fira jul med. Pyntade hela hemmet, köpte klappar och såg så mycket fram emot det. Jag gör det varje år.. och varje år så slutar det i stort besvikelse och sorg. Den här gången, väldigt likt dom andra gångerna, så blev jag lämnad av killen jag skulle spenderat juldagen med. Han hittade en ny tjej och jag fick reda på det genom hennes Instagram stories då jag följde hennes träningskonto. Hade ingen aning om att hon existerar i hans liv, han gick på mig när jag ville ha en förklaring och då slutar det med att han lämnar mig, kallar mig för ett psycho pga. min reaktion och hon dessutom skriver till mig att jag är en red flag människa som borde lämna han i fred. Julafton skulle jag spenderat med lillasystern men hon ska åka bort till vår pappa som bor utomlands. Helt spontant.. så hon åker imorgon bitti. Min mamma jobbar på ett äldreboende och det gör hon under hela julen. Den andra syrran har jag absolut ingen kontakt med pga. hennes utbrott och all trauma hon orsakad mig bara de senaste veckorna, så psykiatrin avråder mig hålla kontakten med henne. Jag har blivit bjuden till en familj, kompisar, men mera för att dom inte vill att jag ska sitta själv på julafton så det är inget alternativ det heller för skulle må fruktansvärt dåligt av att känna mig som någon man tycker synd om. Sen har jag inga mer nära kompisar här ä, alla mina barndomskompisar bor utomlands där jag är uppvuxen. Jag har ibte råd att åka dit och ångrar varenda krona jag spenderat på människor som ändå lämnar mig.. försöker tänka att det kommer bli mysigt om jag bara gör det till nåt mysigt för mig själv, men ensamheten känns så outhärdlig, sorgen efter killen som lämnade som jag var helt kär och smärtan av att det är såhär varje år. Och varje år försöker jag intala mig själv att jag måste ha tålamod för nästa år kommer det bli bättre, då kanske jag hittat nån som jag får dela allt det fina med .. men det händer inte 😔 har fått självmordstankar men vill inte agera på dom, vill att det ska vända men det gör det inte, det har inte gjort det på flera år .. känner att alla skulle få det så mycket bättre utan mig, då behöver ingen tycka synd om mig längre, ingen behöver ha mig som besvär i sit liv när jag får utbrott och inte kan kontrollera mina känslor. Jag slipper höra hur värdelös jag är, vilket psycho jag är och att det är fel på mig.. jag har adhd men ingen förstår att jag inte skulle få så starka utbrott hade nån bara försökt att förstå innan det blir försent och skadan har skett. Jag vill verkligen inte finnas längre 😔
Avregistrerad användareHej, har ingen att fira jul med. Pyntade hela hemmet, köpte klappar och såg så mycket fram emot det. Jag gör det varje år.. och varje år så slutar det i stort besvikelse och sorg. Den här gången, väldigt likt dom andra gångerna, så blev jag lämnad av killen jag skulle spenderat juldagen med. Han hittade en ny tjej och jag fick reda på det genom hennes Instagram stories då jag följde hennes träningskonto. Hade ingen aning om att hon existerar i hans liv, han gick på mig när jag ville ha en förklaring och då slutar det med att han lämnar mig, kallar mig för ett psycho pga. min reaktion och hon dessutom skriver till mig att jag är en red flag människa som borde lämna han i fred. Julafton skulle jag spenderat med lillasystern men hon ska åka bort till vår pappa som bor utomlands. Helt spontant.. så hon åker imorgon bitti. Min mamma jobbar på ett äldreboende och det gör hon under hela julen. Den andra syrran har jag absolut ingen kontakt med pga. hennes utbrott och all trauma hon orsakad mig bara de senaste veckorna, så psykiatrin avråder mig hålla kontakten med henne. Jag har blivit bjuden till en familj, kompisar, men mera för att dom inte vill att jag ska sitta själv på julafton så det är inget alternativ det heller för skulle må fruktansvärt dåligt av att känna mig som någon man tycker synd om. Sen har jag inga mer nära kompisar här ä, alla mina barndomskompisar bor utomlands där jag är uppvuxen. Jag har ibte råd att åka dit och ångrar varenda krona jag spenderat på människor som ändå lämnar mig.. försöker tänka att det kommer bli mysigt om jag bara gör det till nåt mysigt för mig själv, men ensamheten känns så outhärdlig, sorgen efter killen som lämnade som jag var helt kär och smärtan av att det är såhär varje år. Och varje år försöker jag intala mig själv att jag måste ha tålamod för nästa år kommer det bli bättre, då kanske jag hittat nån som jag får dela allt det fina med .. men det händer inte 😔 har fått självmordstankar men vill inte agera på dom, vill att det ska vända men det gör det inte, det har inte gjort det på flera år .. känner att alla skulle få det så mycket bättre utan mig, då behöver ingen tycka synd om mig längre, ingen behöver ha mig som besvär i sit liv när jag får utbrott och inte kan kontrollera mina känslor. Jag slipper höra hur värdelös jag är, vilket psycho jag är och att det är fel på mig.. jag har adhd men ingen förstår att jag inte skulle få så starka utbrott hade nån bara försökt att förstå innan det blir försent och skadan har skett. Jag vill verkligen inte finnas längre 😔
God Fredag här på MiND Forumet.
Jag har läst hela ditt inlägg precis nyss.
Hör att Du känner dig ensam nu när Julen har ankommit idag.
Du är inte ensam alls att känna dig i en sådan situation, jag vet exakt hur det är, jag lyssnar mer än gärna på dig oavsett vad Du vill prata om det Du redan tagit upp…
Om Du vill så får Du gärna prata med mig här, jag finns här hela dagen och även under hela Julhelgen.
Jag är man och är utbildad inom psykologi och psykiatrivård m.m. och har även erfarenhet privat hur vårt samhälle i Sverige från norr till sönder ser ut när det t.ex. blir tuffa förhållanden osv & svårt i livet…
På återhörande…
Mvh Anonym medmänniska.
Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.