Hur träffar man någon om man är värdelös?

[Blue Veqala]

Jag är autist med väldigt svår social fobi och orkeslöshet osv. Jag har ingen lust att vara i det här jävla livet. Men nu är man ju här och under tiden hade jag velat ha någon att överleva med. Men det är ju helt omöjligt. Enda alternativen som finns är ju alla ytliga dejtingappar och sidor som bara är fulla med skräpmänniskor.

Fattar inte vad man ska vara här för om man bara ska sitta ensam och vänta på döden.

 

Vad betyder det att folk är skräpmänniskor på dejtingappar?

[Blue Veqala]

Dom är mindless sheep. Är bara intresserade av yta och att göra som dom är programmerade av sina instinkter. Levnadsglada idioter. Fruktansvärt tröttsamt. Själsliga individer verkar inte finnas i den här världen.

Blue Veqala skrev:

Jag är autist med väldigt svår social fobi och orkeslöshet osv. Jag har ingen lust att vara i det här jävla livet. Men nu är man ju här och under tiden hade jag velat ha någon att överleva med. Men det är ju helt omöjligt. Enda alternativen som finns är ju alla ytliga dejtingappar och sidor som bara är fulla med skräpmänniskor. Fattar inte vad man ska vara här för om man bara ska sitta ensam och vänta på döden.

Du har förmodligen insikt i det ingen annan har, därför känns allt så främmande. Känner igen det själv, det man ser utifrån känns så banalt och påklistrat, och det är det också förmodligen. Men folk visar heller inte allt på en gång, och det tar ett tag att nå dit man vill, dvs essensen i att vara människa och vem personen egentligen är.

Men man får se det som en fas man måste ta sig igenom och förhoppningsvis finner man det man söker.

<3 Ja precis, hur träffar man någon ifall man skyr dejtingappar och känner sig värdelös? Jag har också mycket förutfattade meningar om personer på typ tinder. Tycker även det verkar obehagligt att bli som “programmerad” att sitta och rata folk, trycka höger eller vänster, som om det vore en produkt man beställer. Tar starkt avstånd från såna typer av avhumaniserande beteenden, ärligt talat.

Ska man hänga ute på barer för att träffa på folk då eller hur fan gör man? Det kan man ju dock inte nu under pandemin men när det börjar ljusna kanske? Å andra sidan är det sjukt svårt att prata med folk när det är svinhög musik och man lätt bara går på attraktion (alltså det yttre). Jag spårar oftast ur också när jag är ute på klubbar, vill typ aldrig gå hem och kan i värsta fall göra saker som jag inte alls skulle göra i nyktert tillstånd. Får då ångest i veckor efteråt och tänker att jag aldrig mer ska dricka alkohol. Hur träffar man någon under sk. rimliga förhållanden är frågan? Och hur gör man det när man är så jävla kass också (talar om mig själv alltså)?

[Indigo Jyrute]

Jag tycker också det är ytligt och osannolikt att man kan träffa nån på ett naturligt sätt på Tinder. Men jag har det ändå och jag betraktar mig inte som en skräpmänniska för det..

Det är verkligen inte lätt att träffa nån man litar på, klickar med, känner attraktion o allt det där med. Har träffat några på jobbet men inget som håller eller blivit som man vill.

Din fråga hade kunnat vara skriven av mig. Har varit singel i snart 4 år sedan mitt ex dumpade mig helt plötsligt. Det tog lång tid innan jag ens orkade försöka dejta då jag drabbades av panikångest och depression. Jag har alltid haft svårt med sociala kontakter, har knappt några vänner ens och känner mig helt värdelös så förstår inte hur jag ska lyckas träffa någon som tycker om mig för den person jag är. Inte bara vara ute efter sex. Alla dejtingappar känns så ytliga och jag kan inte se några ”naturliga” möjligheter för mig att träffa någon.

[Blue Veqala]

När internet var nytt var det mer öppet och det fanns forum och bra sidor där människor var sig själva och skrev om sig själva och man kunde skriva till folk utan några begränsningar.  Allt sånt är borta nu. Antar att alla hamnade på facebook eller nått. Känns ju märkligt om man skulle vara den enda som är som en själv. Vill man träffa någon om man inte är en normal Svensson så är ju det enda alternativet dejtingsidor/appar. Och dom bygger ju som sagt på yta. Och eftersom det jämt hänger på utseende så är det ju kört redan där om man som kille inte hör till toppskiktet. Är man inte supersnygg blir ju inte ens profiltext läst. Inte för det verkar spela någon roll ändå. Såna sidor/appar är ju designade just för att man inte ska träffa någon. Det tjänar dom ju inga pengar på.

Vet inte vad man ska göra

Blue Veqala skrev:

Jag är autist med väldigt svår social fobi och orkeslöshet osv. Jag har ingen lust att vara i det här jävla livet. Men nu är man ju här och under tiden hade jag velat ha någon att överleva med. Men det är ju helt omöjligt. Enda alternativen som finns är ju alla ytliga dejtingappar och sidor som bara är fulla med skräpmänniskor. Fattar inte vad man ska vara här för om man bara ska sitta ensam och vänta på döden.

Jag har själv funderat på att skaffa Tinder, mest för att det känns tryggt att det är hyffsat enkelt att räkna ut andras intentioner där. Annars är det svårt att veta om någon är intresserad, tänker jag. Är du säker på att du inte dömer ut det för snabbt? Har du ens testat en dejtingapp tidigare?

Jag vet inte om jag är naiv men jag tror det finns en del icke-skräpmänniskor på Tinder också. Skulle förhoppningsvis själv inte förvandlas till en hög skit om jag skaffade appen.

Medicinerar du för din sociala fobi eller har du gått KBT eller nåt?

Blue Veqala skrev:

När internet var nytt var det mer öppet och det fanns forum och bra sidor där människor var sig själva och skrev om sig själva och man kunde skriva till folk utan några begränsningar.

<3 Åh, blir så nostalgisk nu. Internet och alla människor man lärt känna genom åren har betytt obeskrivligt mycket för mig – känns som om jag växte upp och fick vettiga värderingar pga. alla forum och platser man kunde vara på och prata med andra. Internet var förr en snäll plats. Är född på 80-talet och det kom superlägligt när man skulle bli tonåring och skapa sin egen identitet. Forum alltså <3

[Blue Veqala]

Anonym skrev:

Jag har själv funderat på att skaffa Tinder, mest för att det känns tryggt att det är hyffsat enkelt att räkna ut andras intentioner där. Annars är det svårt att veta om någon är intresserad, tänker jag. Är du säker på att du inte dömer ut det för snabbt? Har du ens testat en dejtingapp tidigare? Jag vet inte om jag är naiv men jag tror det finns en del icke-skräpmänniskor på Tinder också. Skulle förhoppningsvis själv inte förvandlas till en hög skit om jag skaffade appen. Medicinerar du för din sociala fobi eller har du gått KBT eller nåt?

Jag har använt i stort sett varenda dejtingapp och dejtingsida som finns. Under många år. Som jag nämnde är dom inte gjorda för att man ska träffa någon utan för att dom ska tjäna så mycket pengar som möjligt. Och det är ett känt faktum att könsfördelningen inte är 50/50 utan snarare 70/30 Män/kvinnor på såna appar/sidor. Vilket gör att det överlag är mer eller mindre döfött om man som kille inte är normalfungerande med relativt bra utseende osv.

Jag har ingen kontakt med vården. I det här så kallade välfärdssamhället lämnas man att dö om man har för stora problem. Hjälp får för det mesta dom som är bäst på att beklaga sig. Inte dom som nödvändigtvis behöver den bäst.

Blue Veqala skrev:

Jag har använt i stort sett varenda dejtingapp och dejtingsida som finns. Under många år. Som jag nämnde är dom inte gjorda för att man ska träffa någon utan för att dom ska tjäna så mycket pengar som möjligt. Och det är ett känt faktum att könsfördelningen inte är 50/50 utan snarare 70/30 Män/kvinnor på såna appar/sidor. Vilket gör att det överlag är mer eller mindre döfött om man som kille inte är normalfungerande med relativt bra utseende osv. Jag har ingen kontakt med vården. I det här så kallade välfärdssamhället lämnas man att dö om man har för stora problem. Hjälp får för det mesta dom som är bäst på att beklaga sig. Inte dom som nödvändigtvis behöver den bäst.

Ja, det verkar som om det finns många brister i vården. Vet att arbetsmiljön kan vara väldigt stressig eftersom det ofta är ont om personal. Har många vänner som också har problem med att få rätt vård. Vad jag har lärt mig är att vara så transparant som möjligt och heldre överdriva än underdriva problemen. Också vara ärlig med vad man inte kommer klara av ifall man vet det. Vet inte om det kan vara till nån hjälp för dig.