Bortvald

[Pink Velasi]

Min bästa vän har precis inlett ett förhållande med en jättebra kille. Jag är dock så rädd att bli övergiven och bortvald som jag blivit flera gånger förut av gamla vänner och ex.

Jag är rädd för att inte duga längre, att jag inte är lika rolig, intressant, att ha något att komma med längre. Att hon umgås mer och mer med sin pojkvän än att göra något ihop med mig längre och på så vis bli bortvald

Jag är självklart glad för hennes skull också och vet att detta endast är jag som är osäker, men känner mig också så elak mot min vän för att jag känner såhär (hon vet ingenting)

Hur ska jag göra för att inte vara så rädd och ledsen över känslan av att bli bortvald och lämnad?

<3 Förstår att det är en svår och lite obehaglig situation att inte veta hur det blir härnäst. Att vara glad men också orolig på samma gång i relation till sin vän – är så himla jobbigt. Spånar lite och tänker kanske att man generellt ska påminna sig om att man vill i – alla relationer- skapa frihet för den andra? Att det är själva grunden i en sund relation. Våga släppa (det kräver mycket mod) även fast det är läskigt. Och sedan se om det håller. Annars känna att man vill den andra det allra bästa ändå. Utgå från det större perspektivet. Agera utifrån mognad och omsorg?

Sedan finns också de vännerna som kanske mer eller mindre systematisk väljer bort vänner när de går in i relationer? Enligt min erfarenhet är de vännerna som inte förändras när en relation dyker upp, i regel oftast de mest pålitliga – år efter år. Det spelar ingen roll om de är i relationer (eller hela livet vänds upp och ner) för vänskapen är precis likadan oavsett de yttre faktorerna. De här som däremot försvinner iväg och sedan kanske dyker upp när det är typ kris i relationen och därför vill ha stöd, känner jag mig lite tveksam till ärligt talat. I mellan åt har jag faktiskt önskat att jag vetat om det tidigare så jag hade sluppit investera så mycket i vänskapen när den personen ändå försvinner så fort den går in i en relation. Uppfattar det som att vänskapen därför snarare är flyktig än stark.

Så med det sagt kanske det här kan bli något fint att relationen nu får prövas (mandomsprovet) och där du får upptäcka om den här kompisen och er vänskap klarar av det?

Har ni varit bästa kompisar länge – om du vill säga? <3

[Pink Velasi]

Tack för ditt svar.

Vi är på ett sätt uppväxta med varandra, men umgåts tätt dom senaste tre åren och är även gudmor till hennes yngsta.

Ja, absolut ska jag ge utrymme och jag förstår att man även kan bli nykär och gärna umgås mer med sin pojkvän, det är ju bara normalt.

Vet ju att detta hänger på mig och min osäkerhet och vill inte spilla över något på min vän för hon har ju inte gjort något fel alls.

Jag ska försöka och ge lite space, jobba på mig själv och göra sånt jag tycker om och precis som du säger så kommer jag väl märka om hon blir annorlunda emot mig eller förändras och då lära mig mera om våran vänskap

<3 Jaha förstår lite bättre nu vad du menar. Ursäkta, måste läst konstigt. Alltså du menar framförallt att det här ett hjärnspöke som poppat upp och att du har tidigare dåliga erfarenheter <3

Låter bra att arbeta på sig själv och fortsätta liksom göra aktiviteter som du mår bra av. Försöka stärka dig själv. Kan du förövrigt prata med henne om det här? Nämna något om att du är rädd för att förlora henne?