Pojken min på 4.5 år har språkstörning och misstänkt ADHD. Jag har ADHD och ett par diagnoser till.
Och ni kan ju ana hur det känns när man krockar med pojken, för han är ur balans och en själv.
Man känner sig verkligen som världens sämsta mamma. Även att jag försöker, jag försöker så mycket. Men ibland går det inte alls. Igår var det en sån kväll. Sen när han sover jämte, nära.. och man tittar på honom, så fylls man av kärlek och skam! För man känner sig som världens sämsta.
Hoppas allt flyter på snart.
