Jag ser mina gamla inlägg. Och alla fantastiska råd och allt fint stöd. Hur jag gång på gång försöker samla mod att öppna mig och söka hjälp…men inte gör det. Är så himla rädd att min fasad utåt ska rämna. Och samtidigt så himla rädd att jag ska tappa kontrollen fullständigt när jag känner mig hög på livet. Samtidigt som jag nu när allt är nattsvart, saknar euforin så det gör ont. Även om den också gör ont…när det är över…. Har jag ens rätt att skriva här när jag inte klarar av att följa råden att söka hjälp?
Efter en tuff tid i augusti kom jag på banan igen, skötte jobb träning kost och relationer på ett bra sätt. Kan inte säga att det var lyckokänslor men ändå tryggt och bra. Och från en dag till en annan, rätt ner i mörkret igen. Längtar efter Ruset och Glädjen men vet också att det får konsekvenser. Okontrollerbart. Fullständigt. Såhär ser mitt liv ut. Jag behöver hjälp men klarar inte att ta steget….
