Identitet och förvirring – igen

Hej på er,

Någon som har tips på hur att tänka kring att få “rätt” diagnoser? Jag har nog alltid haft en slags förvirring kring identitet i stort, och det stör mig väldigt mycket (jag blir förvirrad och orolig! 🙁 ) när jag inte kan få tydliga diagnoser. Det bästa hade förstås varit om jag hade kunnat släppa tanken bara, men det har jag aldrig kunnat. Jag tillhör inte den skaran som haft en jättetydlig problematik med tillhörande diagnos, vilket till viss del nog kan bero på att psykiatrin har förändrats sen jag var ung (40 år nu) och att jag har en del olika problem som krockar med varandra. Har i dagsläget ADHD och ospecificerad bipolär, men läkare har ganska nyligen funderat på att ompröva bipolär. Men eftersom jag helst av allt inte vill gå igenom ännu fler jobbiga utredningar ska jag försöka söka sjukersättning, och då säger läkarna att de inte påbörjar omprövningen. Men tanken finns alltså kvar i mitt huvud. Är dels inne på PTSD och dissociation, men så pratade jag med en person som tidigare jobbat inom psyk som sa att jag nog har en “autism i botten”. “Va? Kan man ha både ADHD och autism??” sa jag. Efteråt har jag läst på och förstått att det är ganska vanligt med denna samsjuklighet. Det stämmer rätt bra på mig, men jag har ingen bekräftelse på detta och får därför ingen ro i tanken. Dessutom skulle man kunna säga att det är en sorg i sig att man inte fått hjälp från närstående när man var barn. Så både en klump i hjärtat och hjärnan. Antar att jag känner mig ensam genom detta med. Någon med kloka ord till en förvirrad hjärna?

Hej fina du <3 Förstår att de skapar oro och förvirring att inte få tydliga svar från psykiatrin som ju är till för att ge förlitliga sådana.

Tänker lite med diagnos att det är till för att ringa in sitt “huvudområde” där man behöver extra stöd och uppbackning? Om det är autism kan det ju vara det sociala samspelet mm som alla ju givetvis vet. ADHD om man har oerhört svårt t ex med korttidsminnet och koncentration etc.

Jag känner ju inte dig så bra eftersom det här är ett forum på nätet men det du skrivit hittills här vad jag sett har inte handlat om några sociala utmaningar eller att du har svårigheter med ADHD, utan du har skrivit om freeze-tillstånd, att känna sig triggad och PTSD? Heller har jag inte sett något om att ha maniska perioder och svårigheter att hantera det?

Tänker lite att när du mår som sämst – vad är det som hänt då? Vad behöver du hjälp med som du ser att andra människor verkar klara galant – eller inte reagerar så starkt på? Där hade jag börjat nysta i om jag vore dig?

Vet inte om jag är till någon hjälp ser jag nu när jag läser mitt eget inlägg (är lite rörig i huvudet idag).

Försöker mest säga att jag tror på att fokusera på ett mer “uppenbart huvudproblem” mer än hitta allmänna eventuella “fel”. Detta för att få syn på man vad skulle behöva hjälpa med och därigenom må bättre <3

Hej Red Simyna! <3

Nä det är nog väldigt svårt att lära känna någon i ett sådant här forum på nätet utefter vad de skriver. Jag fungerar väldigt bra i många situationer men får fullständig panik i andra. Triggad som du skriver. Koncentrationssvårigheter och förvirring tillhör vardagen, och det har jag lärt mig att acceptera hyfsat, men när yttre faktorer (Försäkringskassan, sk vänner, etc) bråkar i mitt liv samtidigt, så orkar jag inte längre bära det andra. Tycker det är svårt att inte ha kontroll där! Så just nu är det mycket tankar om diagnoser. Ja det var bra uttryckt: diagnoser är nog till för att “ringa in huvudområdet”. Jag försöker se det så men tenderar att falla tillbaka i att jag får panik av min situation. Men det du skriver får mig i alla fall att komma tillbaka på rätt spår igen tankemässigt. Ibland behöver man andras ord för att inte fastna i sina egna destruktiva tankar. Så du var till hjälp! Tack så hjärtligt! 🙂