Som titeln lyder.
Är livrädd.
Bara detta året började mitt psykiska mående rasa enormt snabbt på riktigt. 2 suicidförsök, 1 sväng på IVA, 1 månad på bup-avd, 2 olika antidepp, 6 olika läkare, 3 olika antihistaminer, massa möten med soc, nu studieuppehåll, byta av bup.
Jag är så trasig. Och mitt liv har endast just börjat.
Jag blir 18 i första kvartalet av nästa år. Då får jag vara själv inlagd på sjukhus. Då ska jag i principen ha kontakt med vuxen psyk istället.
Men kan ännu bli omhändertagen av soc.
Får pengar in på mitt konto. Får köpa mediciner. Då klassas jag som myndig..”Får” flytta hemifrån.. Ta körkort..jobba på riktigt..
ja ni vet allt det där.
Behöver endast en kram just nu.. av en person jag inte innerst inne hatar.
Behövde bara skriva av mig det. Skulle kunna skriva enormt mkt om hela situationen som är fucked upp, men vill ej bli igenkänd.
