Jag önskar att jag kunde vara någon annan. En person som hade vart positiv, framåt, som hade sagt Ja till alla utmaningar med ett nyfiket leende på läpparna, en person som människor hade älskat att umgås med och som de hade saknat när den personen lämnat rummet.
Jag är tvärtemot allt det där. Jag är negativt inställd till nya saker (även om jag säger nått annat). Jag är blyg och rädd för att umgås med framför allt nya människor. Så fort jag ska göra något jag aldrig gjort eller som jag inte kan så blir jag jättenervös och rädd och vill bara stanna hemma i sängen. Jag vet att mina arbetskamrater tycker att jag är tråkig och konstig, men eftersom jag är så blyg så vågar jag inte släppa loss…och skulle jag inte vara på jobbet så spelar det ingen roll, jag gör ingen skillnad där ändå 😥
Jag passar inte in nånstans. Inte på jobbet, inte i min mans familj, inte ens i min egen. När jag känner mig såhär ledsen och deppig så känns det bara som att jag förstör för alla andra…det kan inte vara kul att vara med mig, inte ens för mina barn…kanske dom hade haft det bättre och roligare utan mig 😥
Ingen vet hur jag mår…och jag vågar inte berätta det för någon heller. Vill inte belasta någon med det här…
