Panikångest, overklighetskänsla, OCD, skräck för psykos

Hej. Detta är mitt första inlägg här. Jag har haft OCD sen jag var liten och det har alltid varit i olika former. Tror jag har haft alla olika slags tvångstankar man kan ha. För ett halvår sedan testade jag cannabis och sneade TOTALT. Fick min första panikattack och hade en utomkroppslig upplevelse, var övertygad om att jag fastnat i en psykos, aldrig upplevt en sån ren och skär ångest och det var första gången jag faktiskt ville dö. Det värsta var att varje minut kändes som flera timmar, fick panik när jag kolade på klockan och såg att det bara gått en minut. Det gick över efter 2 timmar men det kändes som en livstid.

Efter upplevelsen var jag jätteskakad och rädd, var extra deprimerad i två veckor. Sedan lyckades jag leva ganska normalt i några månader. Började dra ner på koffein, nikotin och alkohol för att minska ångest. Var fortfarande deprimerad och hade dippar när jag bara låg och grät. Men började sakta haka upp mig på min upplevelse med cannabis. Fick tankar om att jag varit annorlunda sedan allt hände och att jag skulle få en psykos eller att jag höll på att bli schizofren. Googlade på det en massa och var rädd att jag hade hallucinationer. Var också jättestressad och började få panikattacker varje dag efter jobbet. Varje gång jag fick en panikattack fick jag extrem ångest, overklighetskänsla och ville dö, det kunde hålla i sig i flera timmar, men efteråt brukade det gå ner och kännas bättre. Men jag blev mer och mer rädd över att behöva uppleva det igen, och jag började uppleva det oftare och oftare.

En dag kände jag mig helt overklig och började dissociera. Kändes som att jag gick runt i en bubbla och inte hade några känslor, kunde inte skratta eller gråta. Allt var en mardröm, det höll i sig hela dagen och till sist ville jag bara sova och vakna upp och må bättre. Men när jag vaknade mådde jag inte bättre, vaknade med panikångest och kände mig fortfarande lika konstig. Ångesten började hålla i sig hela dagen och jag kunde inte gå till jobbet till slut.

I tre veckor har varje dag varit ett helvete och har tänkt på att dö varje dag, hela tiden. Allt känns overkligt och läskigt, men kan inte gråta. Har tappat intresset i allt som jag älskar, att spela musik och måla. Gjorde slut med min pojkvän för kände mig som en börda som alltid mår dåligt. Kan inte ens distrahera mig genom att kolla på en film. Hela dagen konsumeras jag av all ångest, smärta, apati och skräck. Är konstant medveten om att jag går runt och observerar världen, analyserar mina egna tankar och spenderar timmar varje dag med att googla på mina symptom. Tänker på att jag tänker, och på att jag inte ska tänka på att jag tänker och till sist får jag panik. Kan inte sova bort det för drömmer till och med om att jag känner mig konstig. Kan inte vara i nuet för allt leder till existentiella tankar och hopplöshet. Varför ska man behöva uppleva sådan skräck och förtvivlan?

Brukade aldrig ha självmordstankar. Har alltid haft OCD men har ändå kunnat förstå att det är irrationellt. Nu vet jag inte om allt jag upplever också är OCD över min egna mentala hälsa eller om jag faktiskt har blivit galen. Allt känns meningslöst, vill inte gå ut och hitta på saker. Är bara så rädd. Det hjälper inte att prata med någon eller en kram från familj. Känner mig så bortkopplad att det bara får mig att känna mig ännu mer ensam i min upplevelse.

Började på antidepp och det har varit det värsta jag varit med om, aldrig varit så suicid. Men nu har jag snart överlevt två veckor och ångesten börjar bli lite bättre tror jag. Känner mig emotionellt avtrubbad dock, det är jobbigt för vill gråta. Brukade vara en jätteemotionell person som grät hela tiden. Nu är det som att jag inte känner känslor och kärlek längre.

Är väldigt deprimerad och ångestfylld hela dagarna, men kommer att fortsätta kämpa. Försöker att inte tänka att jag är galen, men känslan är fortfarande där ändå. Har inte fått tid till att prata med någon förrän i slutet av augusti. Tänker överleva tills dess. Vill bara må bra, vill inte känna mig galen. Vill kunna vakna och se fram emot något, kolla på världen utan att känna att allt ser konstigt ut. Vill kunna krama min familj och inte känna mig frånvarande. Vill kunna tänka på gamla minnen utan att dem känns främmande. Jag hoppas att jag kommer kunna se tillbaka på den här perioden någon dag.

Tills dess ska jag bara försöka mitt bästa, försöka att inte vara rädd fastän jag är det. Försöka acceptera att jag inte kan veta om jag är galen.

Vet inte om någon känner igen sig i allt detta, men jag kan lika väl dela med mig så kanske någon känner sig mindre ensam.

 

Stor kram till dig <3

Hej!

Låter så jobbigt för dig.. önskar det blir bättre för dig snart

Jag har varit haschmissbrukare bland annat och varit ren snart ett år nu.
Cannabis är känt för att orsaka ångestattacker. Tyvärr 🙁
Jag kan lugna dig med att säga att du inte har psykos.
Då jag själv haft det några gånger (utan att ha rökt eller använt samma dag) och är snart under utredning för schizofreni.

Men det som hände under ruset tror jag kallas för snedtändning med paranoia. Paranoia är förknippat med ångest och man bli lätt nojig över tiden och andra saker. Det är vanligt.

Cannabis är psykoaktivt och du har OCD sedan innan. Det är ju oxå förknippat med ångest.
Cannabis spär på redan befintliga svårigheter.
Cannabis har kanske gjort ännu en ond cirkel.
Om jag får gissa. :/

Bra att du ska få prata med någon!

Minns själv hur det var första gången, allt snurrade och tiden hängde inte med. Fick ångest. Som sagt, vanligt att få så på cannabis framförallt första gången.

Nu var ju jag iofs inte bara haschmissbrukare utan blandmissbrukare med annat i perioder och har förmodligen utvecklat någon form av schizofreni under mina 6 år som missbrukare.

Jag tror inte du har utvecklat det.

Ett år ren och jag får fortfarande psykoser.
Ett rent h-e och önskar ingen annan detta.

Hoppas du får bra hjälp och önskar dig allt gott. <3

Och fortsätt kämpa!
Jag tror på dig!

[Teal Hipevi]

Hej Azure!

Jag har gått igenom exakt samma sak som dig för ca 10 år sedan. Jag kan lugna dig med att säga att du har inte skadat din hjärna med cannabis utan detta är bara kroppens reaktion på extrem ångest.

Det tar lite tid men det kommer att gå över, det viktiga är att du inte sitter och googlar på läskiga symptom eller liknande.

Kolla denna youtube video för tips hur du blir bättre snabbare:

https://www.youtube.com/watch?v=_8Bzl3qd5eo

 

Ta hand om dig!

/D

[Purple Hobavi]

Hejsan,

jag har diagnosen schizofreni men är inte så svår i den diagnosen, jag kan jobba.

jag har precis börjat ett nytt jobb och nu mår jag dåligt redan efter en vecka där. Jag upplever ångest och oro över, ja, vad de tycker om mig, ingen kan ju redan efter en vecka säga om man kommer passa i gruppen, jag är svårt beroende av bekräftelse, det hjälper inte att jag får svaret att jag är kunnig, och att jag får fortsätta min inskolning nästa vecka vilket arbetsgivaren inte skulle ha gjort om de inte gillade mig.

jag förstår att svårigheterna är kopplade till min diagnos, men jag har hela mitt liv haft de så här men fick diagnosen vid 37 års ålder, då jag insjuknade i schizofreni, med psykos.

 

inser att situationen inte är som jag tänker, men oron och ångesten har gjort att jag nästan helt slutat äta och laga mat, jag ältar min paranoia, och känner mig hjälplös inför min hjärna och den bristande kontrollen jag har över mina tankar.

tacksam svar och råd, stöd.

l