Pappa, jag hatar dig men jag älskar dig

Jag vågade inte gå, lämna honom där sen. H*n har ju bara mig. Det är jag han lever för. Men varför gör han såhär?
Jag trodde det var såhär det var att leva, jag kunde inte säga något , jag kan inte svika honom.
Det var i år, jag förstod att det inte är normalt sätt att leva på. Fattar du inte att jag hatar dig? Hur fan kunde du göra såhär? Nu är jag bara ett pussel där bitarna aldrig kommer att kunna pusslas ihop. Jag känner mig så ensam.
Jag var 4 första gången, är det så det var att bara barn?

Vill du prata ut så finns jag här, bara säg till ❤️

Aj, känner smärtan med dig. Förtvivlan och ilskan. Så oerhört orättvist att utsätta ett oskyldigt litet barn för detta. Jag tror han kan ha gjort så för att han behövde någon att trycka ner själv. För att känna makt. Det var djupt orätt och även kriminellt. Han skulle säkert fått fängelse.

Jag förstår att du känner hat.

Jag vet hur det är att finnas för en förälder trots att den skadat en svårt. Sedan är det synd om dem och vår empati tänker mer på dem trots att det skadar oss.

Men en förälder ska sätta sitt barn före sig själv och du måste försöka tycka om dig själv som din pappa skulle ha gjort och ge dig den gåvan att du är speciell och värd allt men alla får inte sådana föräldrar och det är inte för att du gjort något fel.

Det är din pappa som det är fel på som inte förstod vilken gåva ett barn är och vilket ansvar man har för sina barn. Du måste förstå att du är värd flera hundra gånger mer än din pappa då du bryr dig så mycket om honom. Försök att älska dig själv och du kan inte hjälpa någon som inte vill ändras utan du måste sätta dig själv som nummer ett.