Vet inte riktigt vad jag ska skriva eller om det tjänar något till. Har inte lämnat lägenheten på ett halvår, förutom till psyk som jag besökt sedan två veckor tillbaka. Fått några piller som bara gör det värre. Kommer inte överleva det här. Pendlar mellan likgiltighet, längtan och ångest inför min död.
Ångest över att jag har ångest. Att tiden bara går och jag är kvar här i soffan. Kommer längre och längre ifrån att ens kunna komma tillbaka till en fungerande vardag. Har svårt att tro att kontakten med psyk hjälper. Allt går så jävla långsamt. Jag kan inte stå ut särskilt länge till. Undrar om det finns något som verkligen funkar.