Snälla ge tips

Jag vet inte om det här passar in på hopplöshet ens men jag har problem med min mamma right now. Jag har inte mått bra på 1-2 år  och jag har sagt det till henne jätte många gånger men varje gång fortsätter hon säga ”vad har du gått igenom?”. Igår sa hon det och även saker som ”antingen gör du dig själv till ett offer, eller så kämpar du” och ”vad har du kämpat?” när jag sa att jag redan kämpar. Det känns som hon hela tiden victim blame:ar mig och jag är så trött på det. Jag är otroligt arg och sårad. När jag blev arg på henne idag och sa att hon måste be om ursäkt sa hon ”åt vad?” och ”jag har inte gjort något” etc etc och började skälla ut mig för jag sa till henne. Sen påbörjade hon någon till utskällning som varade minst 10 minuter men jag vägrade lyssna på henne så satte på hörlurar. Hon drog seriöst ut dem! Och hon började röra mig så jag skulle vända mig mot henne och lyssna. Jag puttade därför bort henne och då blev hon galen. Sen börjar jag alltid skrika när jag är arg så kallade henne ”idiot” någongång också vilket inte gjorde henne glad. Men jag uppskattar inte hur hon beter sig mot mig och kan ju inte låta hennes beteende fortsätta. Hon vet att jag funderar på dö och ändå beter hon sig såhär. Hennes man säger att det är för hon bryr sig om mig men det är ingen ursäkt och hon visar inte det särskilt bra. Jag vet inte vad jag ska göra. Hon vägrar alltid inse hon gjort fel och hon tänker aldrig på hur jag känner. Om hon är orolig, fine, men hon kan inte bete sig såhär.

Det låter verkligen som att din mamma inte förstår dig men agerar som om hon definitivt gör det? Förstår att du blir upprörd. Jag har också en mamma som tror hon är superb som förälder men i själva verket blir man förbannad varje gång hon öppnar munnen, ungefär. Och då är jag inte ens tonåring eller ung, problemet kvarstår ändock. Jag vet faktiskt inte vad man ska göra åt det här. Eftersom hon inte lyssnar på dina gränser och förminskar dina upplevelser och känslor är kanske ett sista alternativ att minimera lite känsligare information om hur du mår – om det inte är absolut nödvändigt?

Bor ni ihop? Hur gammal är du – om du vill säga på ett ungefär?

Önskar det vore annorlunda <3

Red Simyna skrev:

Det låter verkligen som att din mamma inte förstår dig men agerar som om hon definitivt gör det? Förstår att du blir upprörd. Jag har också en mamma som tror hon är superb som förälder men i själva verket blir man förbannad varje gång hon öppnar munnen, ungefär. Och då är jag inte ens tonåring eller ung, problemet kvarstår ändock. Jag vet faktiskt inte vad man ska göra åt det här. Eftersom hon inte lyssnar på dina gränser och förminskar dina upplevelser och känslor är kanske ett sista alternativ att minimera lite känsligare information om hur du mår – om det inte är absolut nödvändigt? Bor ni ihop? Hur gammal är du – om du vill säga på ett ungefär? Önskar det vore annorlunda <3

 

Jag är 18 och ja vi bor tillsammans. Grejen är att vi är väldigt nära och jag behöver henne just nu, så därför berättar jag alltid allt för henne. Dessutom så vill hon ha en förklaring till varför jag har svårt med skolan just nu så därför berättade jag.

Kan ni inte prata muntligt rekommenderar jag att du sätter dina ord o tankar i skrift och ge den till henne. Be hem ta tid att läsa det.

Jag är som din mamma, min uppförstorande resulterade i att jag agera ut när jag känner mig trängd istället för att lyssna o förstå. Har en dotter på 23 år som jag behandlat som din mamma har gjort dig och det tar fortfarande tid att förstå min roll i det hela och önskar att jag kunde få det hela ogjort.

Jag hoppas att du får hjälp och att du hittar ett sätt att orka med det du går igenom så att du vill stanna kvar i livet.

Allt har löst sig. typ.