Kommer det någonsin vara värt att leva? Ibland känner jag så. Har haft självmordstankar senaste 20 åren. Aldrig gjort något försök, det är som om jag tvekar. Tänk om något positivt ändå händer om jag är kvar. För då blir det ju värt att leva. Har även känt en rädsla för döden. Har misslyckats med det mesta i livet. Har ADD som jag fick diagnos på för ca 1 år sen. Är nu 51 år. Visst förklarar den diagnosen mycket varför det blivit som det blivit. Men det gör ju inte det hela lättare att leva egentligen. Misslyckandet är där lik förbaskat. Har inga nära vänner direkt eller ingen vän alls egentligen, har ingen utbildning och är arbetslös. Har levt för mina hundar. Tyvärr så fick den sista avlivas akut för ca 1 månad sen. Hade hoppats han skulle vara kvar kanske 1 år till, till ny valp gjort entré. Men tyvärr ville livet annat. Så nu känner jag mig totalt tom. Den lilla identiteten jag haft har varit “hundägare”. Det är iaf något. Istället för en bara en sopa. Men nu är jag den där sopan, den där nollan. Så då kommer dessa självmordstankar lite mer. När senaste hunden fick avlivats. så frågade jag i en grupp på FB där det handlar om andar osv. Frågade om någon kände från honom. Var en person som svarade och det hon skrev stämde så väl. Detta gör att jag inte är rädd för döden längre tror jag. Jag kommer få möta mina hundar igen. Vet inte vad jag vill med detta inlägg. Kanske bara behöver få skriva ner mina känslor jag har just nu.
