Hem > Forum > Depression > Aggressionen och utbrotten..

Aggressionen och utbrotten..

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4
  • Jag har svårt att kontrollera mig själv när jag känner att jag är nere och på dåligt humör. Jag har inget tålamod, och tappar humöret för minsta lilla. I grund och botten är jag egentligen ledsen för jag vill bara gråta. Men det kommer ofta ut i ilska och utbrott under dagarna.

    Jag vet inte hur jag ska kontrollera det, för det känns som hjärnan intalar mig att fortsätta vara arg. Vissa saker triggar det ännu mera, är jag själv kan jag ibland andas ut och hantera det men om någon ser så eskalerar det och som att hjärnan triggar mig att fortsätta för att bevisa något. Jag vet inte riktigt.

    Vad ska jag göra för att kunna kontrollera mig själv när sånt här händer? Vilket i stort sett är dagligen.

    Just nu är livet nere i botten och på paus, jag har fysiska problem. Problem med höften som gör att jag idag mestadels inte kan stödja på ena benet för att jag kan inte ta min medicin för höften då jag fått problem med magen som troligtvis är allvarligt. Men fortfarande inte fått tid för undersökningar..

    Så smärta både fysiskt och psykiskt. Dessutom ställer det fysiska till med mitt liv och arbete och konsekvensen av det är att det påverkar det psykiska ännu mera..

    Det är frustrerande.

    Hur hanterar ni ilska?

    Varför blir man egentligen arg och får utbrott?

    Avatar

    Hej!

    Att vara lättirriterad och arg tror jag kan vara tecken på depression/nedstämdhet? Tänker eftersom du befinner dig i en svår och ovanligt påfrestande livssituation tar det sig uttryck på det här sättet att du blir arg? Det är väl en enorm vanmakt att lida av psykisk och fysisk smärta samtidigt? Det i sig kan ju göra vem som helst upprörd över sin situation tänker jag?

    Det jag läst är att man ska försöka att inte reagera (jag fattar att det är snudd på omöjligt) men om man t ex försöker direkt trycka bort känslan genom distraktion tror jag man gör sig själv en tjänst. T ex ställer sig och diskar och hoppas att ilskan lägger sig. Öppnar fönstret för att få in frisk luft. Kyler ner sig. Är det riktigt illa brukar jag ta en promenad eller träna också. Har du möjlighet till det eller ställer magen till det där? Häromdagen slog jag tre gånger hårt i en garderob, det var helt sjukt. Kan bli orolig själv över det här med ilska. Har också svåra, svåra problem just nu med ilska och utbrott, alltså.

    Jag har läst iaf att ju mer man agerar på ilskan desto argare blir man oftast, så försök lära om att inte reagera på impulserna är mitt tips.

    Kommer din situation bli bättre när du får tillgång till vaccin? Har du någon ljusning framöver? Hoppas också tiden för undersökning av magen blir gjort snarast <3

    Trådstartaren

    Jag har väldigt länge varit nedstämd/deprimerad till och från, har inte fått ”diagnosen” men vet att jag är det.

    Magen och höften ställer såklart till det ännu mera med mitt mående, jag kan ha det kämpigt ändå utan det så det blir ju inte bättre att man går med smärta och magproblem varje dag. :/

    Jag vill helst vara hemma och har svårt att åka i väg på jobb när jag behöver arbeta heldagar utomhus samt långväga att åka oftast. Vilket försvårar mitt arbete rejält.

    Jag tror på som du säger försöka stoppa impulsen att agera på sin ilska/utbrott. Ibland känner jag att det går att stoppa, men ibland går det inte alls. Men det ska jag verkligen försöka tänka på, att avbryta direkt jag känner ilskan och göra något som gör att jag tänker på annat.

    Jag vet att det kan finnas ett ljus i tunneln och jag har en del framtidsplaner även om det kommer vara tufft att nå dom. Problemet är att magproblemet tror jag är allvarligare än så, men det vet jag ju inte förens jag får min undersökning som jag snart väntat i 2mån och ännu inte fått kallelse än..

    Jag går inte direkt och oroar mig hela tiden av vad det är, utan det är att jag har en känsla av att jag redan vet vad det är eller känner på mig, fast jag kan ju inte veta. Men jag kan inte bli av med den känslan förens jag får reda på vad det är. Och tills dess kan jag inte se framåt, utan tar varje dag som den kommer i stort sett.

    Detta bygger ju på att jag lättare tappar humöret åt olika håll. :/

    Avatar

    Hej, vad starkt av dig att berätta din historia här! Jag blir ofta jätteirriterad och får “utbrott” när jag har långvarigt ont någonstans i kroppen. Nu när jag mår bättre igen känner jag mig mycket lugnare och trevligare mot min omgivning.

    Hoppas verkligen du får lindring snarast, kram på dig!

    Det kan vara att du saknar någon eller något….. ofta kommer ilska fram fast att man egentligen är ledsen innerst inne….

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.